Luktsudd och arsenik

Jag skrev ett inlägg tidigare ikväll men jag ångrar mig…tog fram stora suddet.

Vilket i sin tur påminner mig om när jag var liten. Vi skaffade en hund som alltid varje dag betedde sig som om hon aldrig hade fått mat. Hon åt upp allt man gav från handen, inklusive saltgurka och daggmaskar…jag var ju ett nyfiket barn så jag ville se om hon tycket det fanns gränser på vad som var ätbart. Vilket hon på egen hand ibland bevisade för oss att hon inte hade. Jag hade nämligen byns största samling luktsuddar vilka hon en dag mumsade i sig och rapade bara lite när jag med gråten i halsen insåg att hon hade ätit upp alla utom den som såg ut som en varmkorv.

Ett annat mål på hennes meny var en uppstoppad ekorre som satt på en pinne med en kotte mellan tassarna. Det enda som fanns kvar var pinnen. Allt annat inklusive kotten, klor, arsenik, sågspån, päls och ögon av glas smaskade hon i sig. Men jag misstänker att hon hulkade ur sig den en stund senare. Men hon erkände aldrig sitt brott trots att bevisen var tydliga. Behöver jag nämna att hon var en labrador?

Ett tag tänkte jag samla ihop tanken om något vettigt kring vårat behov att tolka djur som om de har mänskliga beteenden, men så såg jag att Herr Klokbok redan har gjort det… läs där. Jag går och håller låda med mina kuddar, de säger sig ha en debatt om sköljmedlets vara eller icke vara. Jag vill bara bete mig som djur gör på kanal två som är orsaken till att alla blir generade då de ser på det med sin svärmor, inte mycket som behöver tolkas där inte…*S*

Etiketter kudde, hundar, ekorre, luktsudd, djur