I ett träd, sitter en påse drömmar och längtar bort. Den har suttit där på kvisten under en sommar, en höst och en vinter, nu får den ta emot våren. Dag ut och dag in har den växlat från att håglöst bara hänga till att fryntligt fyllas av friska västvindar. Den enes skräp den andres dagdrömmar.
april 15, 2008 kl 12:30 e m |
Uppblåst och fasthållen skulle kunna vara en fis som vill ut…
Nämen så jag skriver…vilda tankar som fladdrar runt när jag läser vad du skriver.
Även jag har en påse jag brukar titta på och fundera över hur många år den kommer att hänga kvar. Vi har ju ett bygge i området (dit min dotter flyttade in) och därifrån kommer det väldigt mycket plastskräp som flyger omkring.
Kram
april 16, 2008 kl 7:48 e m |
*Ler*
På en resa i västafrika låg det drivor av blåturkosa plaspåsar i dikena. De var i exakt samma färg som ”kråkfåglarna”som hoppade runt och pickade i sig käk. En stilla sorgrolig undran flaxade förbi; vilka kom först?