Se men inte röra

Ni vet det där uttrycket “att se men inte röra”? Att titta med fingrarna är mitt sätt att konkretisera informationsflödet som strömmar in genom skotthålen. Jag har vid tidigare tillfällen skrivit om ämnet och jag tycks ha problem med inlärningen att inte pilla på allt. Men fingrarna är snabbare än blixten, en skugga tycks stå stilla när de far iväg. Jag skulle ta mig en bensträckare och upptäckte detta skum pysa ut ur grannhuset. Jag petatde förvisso lite försiktigt först men då det var ett rätt udda material så klämde jag lite för att verkligen känna efter. Dumt!

Det tog två minuter att gnugga fingrarna mot gräset. Det gick inte bort, de blev gröna… Eftersom jag  var på en rökpaus så jag lyckade “limma” fast lite cigarill på fingrarna då jag skulle puffa lite, inte så smart. Det tog en minut att prova att gnugga fingrarna mot gruset, funkade heller inte så bra. Jag gick in för att tvätta av kletet med tvål och vatten, det tog fyra minuter och det liksom spred sig till handflatan och efter som jag gnuggade händerna mot varandra så fick jag mig en tydlig förevisning om hur smitta mellan människor går till. Genom BERÖRING. Vid detta laget kände jag mig ganska korkad och ångrade min nyfikenhet.

Fram med lacknafta och en redig trasa. Efter ett bra tag och liten oro över att inte få bort smetet fick jag tillslut väck eländet. Med minnes utbytet med min vän Sofia om lacknaftans farlighet och uppluckrandet av hjärnceller kändes det som att hela jag besudlades och med nyrökta lungor blev det verkligen en osund upplevelse. Nu borde jag ha lärt mig att titta först, tänka sen och kanske, kanske, kanske, eventuellt känna efter… om jag måste.

Etiketter lärande, se men inte röra