Att gå in i en sytillbehörsaffär är för mig en sällsynt händelse. Jag skulle köpa mig lite nålar av metall. Jag gick in och frågade om de hade just såna, de utan plastpluppar… han tvekade.
- Menar du symaskinsnålar? Frågade han.
- Nej jag vill ha sånna man fäster i tyg för att veta var man har vikit och ska sy… sa jag dröjande och gestikulerade med händerna nära på likt teckenspråk eller ja, en pantomin om jag ska vara ärlig. Ville ju att han skulle förstå utan att jag skulle behöva ta fram papper och penna för att rita en nål åt honom. Minns ni veterinären i Harens år (en bok av Arto Paasilinna) som tecknade en blomma i flera timmar för att visa vad för växter en hare vill ha? Jag ville bara ha en snabb affär och kände desperationen växa mellan öronen för vad heter de om inte nål ?
- Hon vill ha knappnålar! Sa två kvinnor (kunder) i kör bakom oss.
Jag tog tre askar och betalade var på en av kvinnorna med ett brett leende sa – Lycka till! De är nog som hundar, känner doften av skräck och kan nosa sig till en novis på flera meters avstånd. Jag skrattade bara fram ett tack och tänkte att det var ju tur att jag inte ska sy.
maj 8, 2008 kl 6:24 e m |
En sån söt liten utomjordning! *fniss*
Nyfiken som attan, va´ ska du göra med nålarna? Om du inte ska göra ett veck… ;-)
maj 8, 2008 kl 9:36 e m |
Då undrar man ju vad fröken ska ha dem till?
maj 8, 2008 kl 10:11 e m |
äh, inget speciellt…ska bara nåla upp lite papperslappar.:)
maj 11, 2008 kl 10:22 f m |
Här satt jag och teaterviskade knappnålar flera gånger och undrade vad det var för fån som jobbade på ett sånt ställe och inte fattade vad du ville ha.
maj 11, 2008 kl 2:46 e m |
Mmmm, jag borde kanske ha gjort en koll i ordboken innan jag gick till affären…. *S*. Mannen på affären var faktiskt väldigt mjuk och trevlig till sitt sätt så det var svårt att bli arg eller förnärmad på honom. Jag var bara abborren i guldfiskskålen..*s*. Men jag har nu lärt mig att det heter knappnål… men vad heter de med plastplupp på då?