“- Nej, det här blir nog inte så bra…” . Det är inte alla gånger man hittar rätt ord för att kan förklara vad det man håller på med. Men ibland kan man ha orden utan att kunna gestalta det pricksäkert.
Jag har klurat på varför allt går bättre om man pratar med sig själv. Genom outtröttligt experimenterande får man helt enkelt testa sig fram, verbalt och tekniskt. Så om man hör sig tveka och säga bara negativa saker så är det bäst att lyssna på den kritiske logikern i dig, för i magen bor intuitivteten som vet när det blir rätt. Dessutom funkar det rätt bra att skälla på verktygen när de bränner, skär och kladdar. Då slipper man känna sig som en jubelidiot när man har klistrat fast sig för femte gången med superlim.
Haha! Underbara du!
:) Tack
idag har jag köttsår och en trasig synvinkel… men laddar inför en slutspurt inför en deadline. Allt ordnar sig med en rulle gaffatejp!
Magkänslan visar ofta den rätta vägen. Ställa logiken åt sidan en stund är inte fel.
eller som min arbetsledare sa om en rubrik på en av mina affischer idag “men det här ser ju inte klokt ut” och jag nickade o höll alldeles med o tyckte att det var rubriken som bråkade med mig massa o till slut fick jag till det efter lite slit.
o akta dig för superlimmet:)
Det kan vara rätt befriande att få en ärlig kommentar /kritik, det kan bli en spark i röven så att man orkar göra något radikalt för att komma vidare. :)