Förut kunde jag äta mat och gilla det utan att fundera på om den kunde vara lite bättre. Idag söker jag undermedvetet brister och hittar rätt ofta något att önska annorlunda. Carpaccion var kanske för pepprig och skivorna en aningen för tjocka, den kunde ha varit mer minimalistisk och ren i sin smak. Vinet var perfekt då den avsmakades men den blev för kall när kyparen ställde den på is mellan påfyllningarna.
Förut bedömde jag viner efter den enkla formlen om det var gott eller äckligt. Nu känner jag efter halter av taniner, gödselstack och ekfat. Konsistens, färg och uppläggning bör harmoniera. Maten och drycken blir en konstellation och närmar sig allt mer en upplevelse istället för att vara ett garnityr till umgänget. Tack och lov är det fortfarande inte lika förfinat att ta en nattmacka när man väl kommer hem och sitter i soffan och kollar på repriserna på TV. Hemma är det mer en fråga om förväntan och lättja, det är gott och det är inte min tur att diska. :)
Ibland var det enklare förr ;-)
Mjo, faktiskt. Borde kanske försöka skaffa lite perspektiv…