Jag har landat i en gästsäng. Huvudet brusar fortfarande på en motorväg. Norrut. Whisky och kaffe, promenad och middag. Önskan om ett rött hus med utsikt över en brädgård. Skillan fryser och isen ligger rutten där.
Släpper dagen, släcker ljuset och lägger huvudet på en dunig hemlängtan.
Borta bra men hemma bäst som så många gånger…
Och sen kommer man hem. Och längtar bort. Längtan är rätt härlig, tycker jag. Innehåller oändliga möjligheter. Och en stor dos vemod.
Ja, det är ganska skönt att längta bara lite, det får en att känna att man vill något att det är angeläget.