Novemberkoman är djup. Efter en veckas resande till Helsingfors och Göteborg har sinnet fångats upp av hemmets värme men kroppen gungar vidare i flera knop. Intrycken är helt osorterade och en smula överväldigande trots att det har varit nära på semester. Kroppen saknar ryggsäcken och händerna famlar efter kartan. Stannar upp på vägen till kaffebryggaren… Nej justja jag behöver inte plocka fram visakortet här. Jag är hemma nu, eller nåja, på jobbet. Same same.
Välkommen hem!
Apropå gung gung, jag har nåt skånevirus som ger yrsel.
Är det sant? Är det bara yrsel, inga andra symptom?
Nå? Hur var det då? Berätta!