Arbetet skulle ta två dagar. Pytsan, nu har det gått drygt två veckor och ännu vet jag inte om det överhuvudtaget går att genomföra. På måndag vet jag mer.
Jag är urusel på att vänta. Väntan får mig att ruttna som en bulle i komposten. Jag blir rastlös och lättirriterad. Så pass att jag nu hatar konst och vill lägga ned hela skiten. Men som den ordentliga natur jag är av så håller jag god min. Samlat säger jag att:
- Detta håller inte, vi måste komma på lösningar istället för att se hinder.
Innerst inne så tänker jag helt andra saker. Och det vet de. När jag säger till slut att jag är irriterad, då får de helt plötsligt fart! Undrar just vad som skulle hända om jag börjar höja rösten och klämma in en svordom? ;) Jag längtar verkligen tills monteringen av konstverket blir klart och förväntningarna om livet efteråt är så höga att jag får välbehagsrysningar.
Ahh så frustrerande! Jag röstar för att du ger utlopp för frustrationen och svär som en borstbindare – eller borstspindel. :-)
Jajisses, idag ska jag svinga vikter, göra burpees och hoppa runt på träningen tills jag blir lugn som en filbunke:)
Kom med du å!
Jag har en kul sak just för dig som jag vill skicka över till dig men jag har inte din mailadress … obs inget massutskick utan bara till dig. En hälsning till dig från andra väntande konstnärer. ellamags@hotmail.com
Kul jag tar kontakt med dig :)