Sedan jag var tre äpplen hög har jag ritat och konstruerat labyrinter. De är rätt enkla i sitt mönster (banan/spelet). Det är den yttre formen som styr utseendet. Sedan kan jag koncentrera mig på att rita upp fällor och återvändsgränder. När jag börjar en ny labyrint bestämmer jag bara hur ytterkanter, bredd på gågarna och om den ska fungera som ett spel eller om den ska vara mer “prydande”. Små ytor ger enkla spel.
Här är det en fet nattfjäril som skapar själva bilden. Den här är lite av ett experiment då jag inte visste riktigt hur breda gångarna skulle behöva vara i förhållande till helheten. Om de skulle ligga plant eller välva sig mer skulpturalt över kroppen och vingarna. Alltid roligt att förlora sig i processen.
