Tankar och rutiner följer ofta röda trådar, men att följa dem även på skogspromenaden känns lite som en saga… den här var långt över 300 meter. Vet inte vems tanke det är.
I mitt arbete följer jag ofta riktigt gamla trådar och återkommer ofta till samma knutar och trasslar mig igenom samma virrvar. Även när jag tror mig ha funnit något nytt händer det att jag efter ett tag upptäcker att jag har varit där förut. Samma öglor och snaror. Är det en fördel eller nackdel?
