Syns konst i Göteborg?
november 10, 2010

Har precis beställt resa och boende i Göteborg och ska för första gången besöka denna stad. Kanske skulle jag kalla det en mytompunnen stad som jag bara har sett på TV. Där konstepidemier och kravaller… Vad måste man se för att inte missa det viktigaste? Detta hittar jag och skriver upp på postitlappar:

  • Hasselblad centrum – Sofie Calle
  • Konstmuseum- Carl Hammoud
  • Världskulturmuseet – Kimono Fusion och Elisabeth Ohlson Wallin
  • Konstepidemin- olika små gallerier

För mig är detta en lika spännande resa som om det vore en huvudstad på kontinenten, jag har ju aldrig varit där. Jag har ju inte ens varit på den sidan av landet förut! För mig är detta rent av exotiskt och har redan byggt upp höga förväntningar om goda glada Göteborgare. Vad fattas på min att-se-lista? Vad gör man när gallerierna har stängt? Äta gott, dricka en öl på mysigt ställe.. ja, jag vill bli go å gl´a :)

Gröna tomater
september 18, 2010

Matrecept över landsgränserna behöver inte skrivas utan ritas som ett schema. Denna beskrivning fick jag av en god vän från Moskva. Hur lätt som helst att förstå. Givetvis har hon odlat alla grönsaker och örter hemma på gården. Så här gör man alltså Ryska gröna tomater!

Tillägg. Så här ser min laddning ut:

Jag fick bakläxa på att jag stoppade i blomkål i den fösta laddningen. Min master-mästare-guru sa att kål behöver vinäger för att inte ruttna. Så jag sköljde tomaterna och startade om dem. Man lär sig så länge man lever :)

Skissbokens hemligheter
augusti 3, 2010

The Sketchbook Project: 2011
The Sketchbook projekt verkar ju onekligen intressant och roligt. För en avgift på ca 25 dollar kan man delta med att beställa en bok och skicka in den med sina skisser. Den katalogiseras och man kan följa boken då den  är med på utställningar. Man får till och med information om hur ofta den tittas i!  Verkligen roligt att de har tänkt ut det praktiska med utformning, distribution och uppföljning. Verkar helt klart som ett seriöst projekt.  Samlingen kommer slutligen att hamna på  The Brooklyn Art Library, USA. Men innan dess visas den på utställningar runt om i landet. Coolt.

  • Man anmäler sig innan den 31 oktober 2010.
  • Skickar in skissboken till den 15 januari 2011.
  • Uställningen (turné) påbörjas i Mars 2011.

Själv tycker jag det verkar roligt just av att skissboken ofta har en slags hemlighetsstämpel över sig. Där i hittas alla godbitar ur idéebanken och allt fult kommer till ytan. Där finns misslyckanden och tankefröer. Färgprover, ordval och konturer… Om nu de tusentals deltagarna vågar vara självutlämnande eller om de retuscherar sig. :)

Stinker!
juli 20, 2010

Snöra, pudra, noppa och spraya. Din kropp är en oregelig massa av kött som klär sig i den pretentiösa kulturslöjan vi kallar mode. Tukta och gruppanpassa dig så att du är kammoskyddad i petriskålen. Visa fläsket! nej nej, inte fläsk, persikohy för fan! (Apelsiner är aldrig på modet.)
Det vi synar är inte om du är dagsaktuellt klädd, nej vi kollar bara efter dina brister. Vi söker fel och vi skall finna dem.
Pirayan mumlar; Men det är ju inne med mindfullness och feng-va-hettere-harmoni, men jag kan inte sluta skära mig! Kan inte låta bli att köpa den där, och den där och den där… Ingen medvetenhet på rean i år heller.

Nytt magasin med koll på klirret
mars 17, 2010

Min kollega fnös stramt och avfärdade den nya tidskriften Konstvärlden. Hon sa; Den handlar ju inte om konst, det handlar om pengar! Jag kikade lite i den och kunde konstatera att hon har rätt. Men de hymlar inte med sitt syfte, de prissätter allt och vid en granskning kan man ju ha den som en handbok i hur du lyckas bli riktig konstnär. Se på detta inledande stycke i en av atiklarna:

ÄR DU KONSTNÄR OCH STÄLLER UT på fel galleri? Då kan du glömma att hamna på Moderna Museet. Där köper man visserligen in ung svensk konst kontinuerligt, men för att komma på fråga måste man först få en utställning på något av Stockholms bästa gallerier. Nåja, Göteborg och Malmö kan även duga. Men det är en fördel att ställa ut i huvudstaden. Konstvärlden ur artikeln ”Listan på Modernas inköp av ung konst”  sid 86, nr 1, 2010

Det jag blir imponerad över tidningens självsäkerhet, den verkar ha funnits i all tid och evighet. Det finns ingen trevan och redaktionen har lång erfarenhet att luta sig mot. De vet vad de vill. Konstvärlden är given för den som investerar i konst. Jag kan inte riktigt se att den riktar sig till konstnärer mer än som en möjlighet att se hur det ser ut på andra sidan plånboken. Den som gillar att gå på gallerier och alltid har den där tankebubblan ovanför huvudet: ”Vad kostar den där tavlan tro?” Då är detta ett magasin för dig. Den är dessutom en samproduktion med tidningen Disajn som sitter ihop med Konstvärlden, man får två i ett blädder.   (2 av 5)

Konst åt alla?
mars 15, 2010

Om man vill ge sitt stöd åt Konst åt alla, så kan man skriva på en namnlista som ska lämnas in till kulturdepartementet och kulturministeriet. Det här säger Konst åt alla- kampanjen:

Vi tycker att barn, unga och vuxna ska kunna möta konsten i hela Sverige. I bibliotek, möteslokaler och parker. Vi vill se konst också utanför storstädernas konsthallar och museer. Därför jobbar vi med KONST ÅT ALLA – en folkrörelsesatsning som har smyckat det offentliga rummet med konst sedan 1977. I år, 2010, gör regeringen drastiska neddragningar i anslaget till KONST ÅT ALLA. Det minskar från 3,5 miljoner till 1,5 miljoner. Nästa år tar regeringen bort stödet helt och hållet. Därmed försvinner konsten i verkligheten. Tycker du som vi – skriv på protestlisten mot regeringens neddragning! Vi som kämpar för konsten i hela landet kallar oss Samsam. (Våra Gårdar, Bygdegårdarnas Riksförbund och Folkets Hus och Parker)

Bilden och citatet är hämtat från kampanjens verksamhet (följ den första länken).

Målar fan på väggen
oktober 14, 2009

Vernissage gör mig på dåligt humör. Att färdigställa och att bygga en utställning är otroligt tillfredsställande och roligt. Det är verkligen givande att få slutföra ett projekt och sätta dit sista spiken. Även om mina verk aldrig blir klara, det hör till konceptet att belysa det oändliga…. därför är det också skitjobbigt att behöva prata om det jag har gjort. Jag föreläser hellre om det jag gör än presenterar dem.

Men jag kan inte hjälpa det, jag blir grinig på mina egna vernissage. Det är roligt att vänner och familjen kommer. Det är häftigt att det dyker upp andra främmande människor för att se det jag har åstakommit. Men måste jag vara där?  Jag känner mig bara i vägen och fånig. Händerna som har varit en del i skapandet vet inte var de ska ta vägen då jag står där och önskar mig bort. Bryter av saltapinnar och pillar ärmen… Sist jag ställde ut separat kom jag en hel timme försent till öppningen. Det var inte så populärt, men jag fösöker skratta bort det som en rock-star-diva-grej. Jag blir sen för att jag tycker mig vara onödig i sammanhanget.  I själva verket är det nog skräck som kryper innanför huden på mig.

Det är kanske därför jag lockas av tanken på att göra happenings och performance, då kan har jag en roll under själva avtäckningen. De reaktioner som kommer efter upplevelsen. En tavla, en teckning eller ett objekt ger en omedelbar reaktion i realtid. I det rum och i den tid då jag på vernissaget står och tittar på människorna från sidan. Läser av och tolkar och misstolkar upplevelsen som rinner av besökarens/ betraktarens ansikte. Det är för mig otäkt att se den privata stunden då de ska beröras och bilda sig en uppfattning om vad de tittar på. Jag vill ha distans och ge dem en chans att tycka och kommentera senare, då de har sorterat intrycken.

Jag målar fan på väggen. Det blir ännu en jobbig vernissage. Men jag ska försöka vara där i tid, jag ska försöka att inte tjura. Jag ska komma ihåg att andas och det blir skitroligt att efteråt gå och käka mat och dricka kulturrött. Det blir bra det där.

Kul~´tur?
september 9, 2009

 Idag fick jag frågan:
- Nå, vad ska du se på kulturnatten i helgen då?

Jag svarade:
- Jag ska gå på flera vernissage och se om jag kommer in på något med rolig musik.

Jag tänkte:
Jag vill bara parkera min rumpa i en bar och ta mig ett par drinkar. Det där med kultur är ju bara skitjobbigt!

Är det verkligen tvunget att man gillar kultur bara för att man är kulturarbetare? När jag var yngre sa jag ofta att ”jag är genuint ointresserad av vad andra konstnärer gör”. Men det är och var aldrig riktigt sant, man jag tycker det inte är självklart att jag tycker att all konst är intressant. Jag är många gånger skitless på att prata om jobb, mitt jobb med kulturintresserade människor. De har sällan förståelse att det ofta är ett kneg med sina för- och nackdelar. Man (jag) kan drabbas av kulturmättma, helst när man befinner sig i den hela dagarna.