Vad bör man skriva om efter ett längre uppehåll? Jo visst man skriver om snor. Jag är inte ens förkyld men jag är omgiven av kråkor. Jag kan se dem i bohålor och jag är rädd att de flyger omkring och strax har jag en själv. För att förbereda mig själv har jag till och med tjuvstartat i mina nattliga drömmar. Där är jag djävulskt sjuk och har feberfrossa med ett skägg av snorkusar. Men när jag vaknar så är det bara vanlig frossa. Täcket har vandrat iväg.
För en tid sedan fanns det en artikel i en kvällstidning om bilisternas dåliga vanor. De pratar i mobilen, de sjunger högt för sig själva och ser ut som pantominer för de andra medtrafikanterna. Men en kvinna tyckte att det var äckligt och ytterst vanligt att folk petar, ja GRÄVER sig i näsan när de kör runt och blir lite sysslolösa. Jag har sällat mig till dem.
Jisses, 20 mil om dagen på motorvägen, utan bilradio/stereo. Vad gör man? Jomen visst. Med den varma och torra luften då händer det att fingret letar nuggets. Efter att ha filosoferat om värderingar kring snor och att pilla i ymnighetshornet två timmar om dagen… Då blir jag lite ödmjuk.
Frågan är kanske lite av ”Sinefieldtypen”; Äter man upp den eller slänger man den på golvet?
