Fluxus-nuffror kan ge reflux

Med tanke på att jag har skrivit en del om siffror så blev jag lite ställd då jag letade efter lite fluxus på nätet. Hittade då denna filmserie av 60talets stora konstnärer som har gjort varsin film till en samling: Fluxfilm. Tyvärr är det lite som att de har fått en varsin kölapp och stirrar sig blind på siffran de har fått. Det är inte riktigt så att jag mäktar med alla filmer i serien men jag valde ut några till er… Detta är en bit konsthistoria, söt, oförstörd och kanske en smula pretentiös.

Min favorit är den som Yoko Ono har gjort (nr: 9) men den som gjorde större intryck på det intellektuella planet på mig är Maciunas film ”1000 frames”. Den är som ett koncept han har gjort ett recept av och följer den till punkt och pricka, sen får det bli som det blir. Teori/idé möter praktik. *häpp*.

Axplock:
fluxfilm 2 (Higgins)
fluxfilm 5 (Cavanaugh)
fluxfilm 7 (Maciunas)
fluxfilm 9 (Ono)

Fluxus var en konströrelse med starten under början 60talet. Riktingen i dess uttrycksform tog avstamp från Dadaismen med sin start i Europa och senare i USA. Fluxus var som Dadaismen (1916-22) en diffus ism som inte hade strikta gränser eller stillistiska uttryck utan var en löst sammanhängande grupp men med konceptuellt förhållningssätt. Fluxus betyder; bl.a. flöde. Happeningen och preformance blev allt mer vanligt inslag i konstnärers språklåda. Några kändisar i urval: Beuys, Ono, Cage och Bengt Af Klintberg (som har skrivit boken om Svensk fluxus).

Annonser

3 svar

  1. det här var intressant, hade ingen aning om att det existerade!

    förresten hittade jag en liten film när jag kollade på fluxus-grejen.

    och sedan hittade jag en sida som länkar till gratis typsnitt att ladda ner. jag blev helt såld – jag älskar typsnitt för de kan lyfta bilderna otroligt. jag har känt mig lite låst av windows begränsade utbud men nu håller jag på att tanka hem massor av coola stilar! det är lite nördigt…

  2. just det, sidan med typsnitten: http://www.typsnitt.se/

  3. Svar till Blommaland:
    Jag själv föredrar nog ändå Dadaisterna, de var avantgarde och revolterade mer än fluxuskonstnärerna.

    En till film av Yoko Ono som kräver en kopp kaffe och en rågbulle med tålamod är denna:

    Jag tackar för typsnittslänken… det är alltid kul med nya:)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: