Mitt liv bygger på en del siffror som återkommer. Det är de siffror som inte har någon logik, de är mina egna påhitt men ändå väldigt verkliga i min värld. Det handlar inte om personnummer eller telefonnummer utan sånt som får min vardag att funka bättre. Ibland handlar det om:
Struktur:
Med blandade siffror….
- När det ringer i min telefon, så svarar jag för det mesta efter 2 ringsignaler. Låter helst svararen ta det om de går fler.
- Om jag ringer upp någon annan så förbereder jag mig att lämna ett röstmeddelande efter 3 signaler. Om personen svarar efter tre signaler blir jag förvirrad och tappar tråden.
- Jag har 9 trappsteg per våning där jag bor, 3 steg till nästa trappsektion. (det blir 4x3x9)
- När jag lagar mat till mig själv steker jag upp 4 bitar av proteinkällan. Varken fler eller färre, alltid 4.
- Hostar minst 2 gånger.
- Pussar kommer alltid i 2-pack (ofta flera pack i följd).
- Hermesetas, sötningsmedlet jag kallar för klick-klick tar jag alltid 2 oavsett kopp….det kan bli fel mängd om koppen är liten, det är koppens fel inte klick-klickens, för det ska alltid vara två, varken fler eller färre. *fingrar nervöst på ärmen*
Jag känner mig trygg i mina siffror, de sitter där som en autonom reflex och jag behöver inte lägga ner tankeverksamhet på något annat, jag följer mitt recept så länge det går.
Jag såg en film här om kvällen : 23 med Jim Carrey, där han av en slump kommer över en bok som handlar om en man som tycks känna honom väl och är besatt av siffran 23. Besattheten tar Carrys rollfigur till randen av galenskap och filmen bygger på en balansgång mellan fiktion och verklighet. Lite lika filmen Fightclub på sätt och vis, så jag var rätt besviken på filmen och tyckte nog att den var lite tråkig. Han såg siffran 23 i allt i hans liv och det var roligt att se hur han kunde applicera den på sitt liv på olika sätt, en del mer raka uträkningar medan andra var mer ologiska. Men det handlade ju i grund och botten om att han var galen, så det var bra skildrat på det viset. Jag är intresserad av galenskap och maniskhet, framför allt i konsten.
Jag kan nog tänka mig att många delar upp sina liv i siffror. För att få ordning och truktur på vardagen…. eller varför inte de som alltid dricker 14 stora stark till helgen och gör anstöt på två kvinnor i rött. Det är också en slags numerologi…*S*.
PaljettenQ 
Gillar dina taggar till ovanstående inlägg. De skapar en intrikat sammanfattning *skratt*.
Jag räknar aldrig friviligt – kanske därför jag känner mig så ostrukturerad?
Svar till Min Sofia:
Kanske ska enbart sammanfatta mina tankar i taggar,
blir mindre pladder då…*S*
Nej, nej, nej – jag gillar ditt pladder stenhårt!
*slickar i mig*
det finns en tjej på nattjobbet som kommer från jönköping, precis som jag. en kväll hade hon med sig en kompis som också var från jönköping och var här på besök. den kompisen hade lite mani på en viss siffra, nu minns jag inte vilken. men siffran dök upp överallt i hennes liv. hon berättade om ett hus nere i jönköping som hon och hennes pojkvän brukade gå förbi. hon älskade det huset och märkligt nog var det hennes siffra på husets gatuadress. det som var ännu märkligare var att huset visade sig vara min älskade Morfars hus. Morfar är tyvärr borta och jag trodde att huset också var borta; jag har inte varit där sedan begravningen. men nu fick jag veta på detta osannolika sätt att huset står kvar. vilken grej!
Men se där :) En del har ju lyckonummer och har en siffra de har paxat. Det må ju vara enkelt på något sätt… Undrar om man kan bli sifferfatalist?
jag älskar siffror…har massor av koder och registreringsskyltar i huvudet!
hur jag memorerar koder?
enkelt; jag föreställer mig siffrorna i skumgummi, ungefär en meter höga. hur kan man glömma något sådant?