Ordblind och färgdöv

Nu har det passerat tre timmar av skrivkramp och prestationsångest… worddokumentet är fortfarande oskrivet. Inte en bokstav har klickats dit. För några år sedan skulle det ha legat ett tomt A4, 60 gr papper på bordet med endast framväxande fingeravtryck av svettiga fingrar som roterar pappret mellan liggande, stående, liggande, stående…..*skrynklar*

Jag ska enligt begäran tycka till om ett konstverk åt konstmuseet. Jag fick välja fritt mellan en del konstverk ur deras samling. Visa är nya och en del är klassiker, lätta och redan manglade i åsiktskvarnar där till och med jag har koll på dem.  Men jag,  jag är ett pucko och väljer det enda konstverk som jag inte förstår mig på i samlingen…. Inget High Lights här inte….*suckar avgrundsdjupt*.

Nu minns jag plötsligt hur det är att gå i skolan igen. Det var så här det var att skriva uppsatser om ”hur var ditt sommarlov?”. Att någon vill att man ska tycka till om något är kanske inte så speciellt men att skriva ner det för evigt på papper ger mig lite kallsvettningar på överläppen… fan jag måste ju helt plötsligt ha vettiga åsikter. Dessutom tror jag de blir lite besvikna om jag krånglar mig ur detta med att rita en rebus… annars kanske de kan anställa mig som en pantomin i ärtgrön velourdress som beskriver verket med kroppen (performance).

Det skulle samtidigt bli ett undersökande av min scenskräck och värdighet som jag sedan kan destillera ner till något som kan liknas en text. För jag kan ju knappast skriva ner att  – Kolla är det int´ lite hårdrock över den här målningen hörrni?! Har hört mig själv säga det en gång till en kulturjeppe inom kommunen… han hade nog glömt ta med sig humorportföljen för han såg så där tom ut när jag sa det. Gnuggade sedan mig i pannan och mumlade något om narrativet i bilden och den dynamiska skuggan och då lyste han upp i ett förstående leende.

Varför måste konst vara krångligt? Alla konstbeskrivningar av vetasigpåare hänger som klasar av hemorojder av ord på konstverk som av hela sitt väsen faktiskt inte säger ett knyst. En bild säger mer än tusen ord. *hummm*…ett tankefrö är sått.

Annonser

Ett svar

  1. Mera *ASG*. Eller är det *ASGV*?
    Jag är sannerligen kass på detta med chattspråk!
    Jag slog skallen i tangentbordet när jag tänkte mig dig som ärtig sak i velour.
    Hur klockrent som helst om ”konstvetare”!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: