Våga vägra banta

Under en 4års period var jag fet, jag var jättefet (i mina ögon). Jag hade storlek 46 i kläder och kunde få nyfikna frågor om jag var gravid. Då tog jag beslutet att jag skulle återgå till min normala vikt. Jag skulle ta kontrollen över mitt ätande och hade som mål att jag skulle känna mig sexig igen. Under de fyra åren pratade jag om trivselvikt och att ”Nu har jag stannat i vikt tack och lov”, att min kropp knappast kan lägga på mer, det kunde den.

Jag åt godis minst fem dagar i veckan. Åt mat alla tider på dygnet. Drack läsk och fikade flera gånger per vecka. Frossandet på helgen har fått mytologiska proportioner, helst när man blickar tillbaka – helst vill jag glömma. Jag var inte som de där personerna i Du blir vad du äter, ni vet de som aldrig äter frukt och grönt. Nej, jag åt nog rätt bra då det kommer till den biten, det var bara det att mängderna var på tok fel.

Ett av de små frön som gjorde att jag kunde börja var att på mitt nattjobb började en kvinna. Hon var i behov av att gå ner i vikt och hon hade tagit kontakt med viktväktarna och fått rådet att aldrig äta mellan midnatt och fem på morgonen, inte ens te och kaffe – vatten går bra i små mängder. Det är ju lätt hänt att man där i sin ensamhet vill ta sig en macka och ett dussin koppar te för att få tiden att gå. Rådet hon hade fått verkade ju rimlig och lätt att följa tyckte jag. För på natten arbetar kroppen med att rena och förvara det man har ätit under dagen, så jag tog till mig den där informationen.

Bara efter tre nätter kände jag en liten men ändå tydlig skillnad i välbefinnande. Så jag snabbade på min motiveringskampanj för självhjälpen, jag sa till mig själv:

  • Du ska äta mat, men BARA om du är hungrig.
  • Du ska inte äta godis i tid och otid, ät det bara då du verkligen känner att inget annat kan stävja ditt sug efter det. För sluta äta godis skulle jag aldrig klara av, så jag ville bara minska intaget.
  • Om du är sugen på något, ta en frukt, en kopp te, en mineralvatten – ta vad som helst men gå aldrig hungrig. Om andra fika bulle, ta ett äpple eller en banan, men var inte utan.
  • Ät inte mellan 23-05 (natten) jag snävade ner tiden lite för att ge mer effekt.

Det var bara dessa fyra punkter jag följde och det gav så snabb och bra resultat för mig att jag tappade flera kilo i veckan. Jag promenderade kanske tre gånger i veckan totalt 15 km, inte så värst mycket egentligen så jag tog fram en dvd med Pilates som jag gjorde några gånger i veckan. Jag vägde mig varje morgon, för att se att det se att det gick åt rätt håll. Det gjorde att jag lärde känna min kropp mer. För det var inte en rak linje ner i kilon utan det går ju i vågor.

Efter två månader skaffade jag mig ett årskort på Friskis och Svettis. Jag hade inte klarat av att träna på gym om jag inte hade gått ner lite först, jag behövde en start och den där kicken av att vara på väg åt rätt håll. På fyra månader gick jag ner 14 kilo. Och under sommaren som kom tappade jag ytterligare några kilo, men har pendlat lite sedan dess. det är det som är kruxet att få de där ett två kilona att stanna på ungf. samma vikt. Jag ser det som att jag fortfarande håller på att lära mig vad det är som får mig att tappa kontra lägga på vikt.

Att tappa vikt är bra men inte bra att tappa för mycket. Nu mera är det muskler som tappas om pilen på vågen dalar, jag har lärt mig att se skillnaden och det är skönt att jag känner min kropp nu. Jag vet vad hunger och lågtblodsocker gör med min kropp, kan se/ känna skillanden. Vintern 2006 i januari var jag hungrig utan att ha lågtblodsocker för första gången på flera år. Det var en skön känsla. Att få lågt blodsocker gör mig yr och gråtfärdig, då kan jag tappa kontrollen och mula i mig vad som helst som innehåller socker – i stora mängder. Då i början njöt jag av att få den där hungerskänslan och att göra lite mat. Det var då jag rent kroppsligt kunde förnimma att det är massa och energi i cellerna som tryter, att det är näring jag äter och det är inte vilket skit som helst min kropp behöver.

Tidigare drack jag mycket vatten, för det var nyttigt. Mmm, det är ju det, men inte hur mycket som helst. Så nu dricker jag kanske 2,5 liter om dagen inte 4 liter. Detta gör att jag misstänker att jag var väldigt nära diabetes innan jag tog tag i mitt liv. Toppar och dalar av blodsocker och konstant törstig, inga bra tecken.

En kollega till mig sa: ”– Det blir inte bättre än så här”, och hon greppade tag om sina valkar och skakade dem. Hon menade att kroppen förändras med åldern, hon var 39 år då. Det var en av de andra små frön som fick mig att börja bry mig. Jag kunde visst bli bättre än det jag var. Så jag tänkte: – Jag ska fan bli sexig och snygg! ”

När jag fick en start på träningen var jag rätt monoton och enkelspårig, jag styrketränade 40 minuter med minst 30 minuters konditionsträning efteråt. Jag höll på så nästan ett år innan jag tog tag i att testa Spinning. Det var jätteroligt och jag fick ny fart. Jag gick med i FunBeat, en träningsdagbok på nätet, ett forum där man kan ta kontakt med andra och få massa information och inspiration till träning. Framför allt är dagboken en sporre för mig. Där skriver man in när och hur man har tränat. När det gapar tomt i kalendern allt för många dagar får jag dåligt samvete och jag masar mig i väg. Jag blir tillfredsställd av att se att jag presterar helt konkret med svarta pixlar på vit skärm.

Jag gjorde allt detta själv, men jag hade inte kommit igång utan de små frön av inspiration jag har fått från mina arbetskamrater. Jag lyssnade på dem när de pratade om bantning. Jag kunde då konstatera att det var inget för mig, så jag gjorde mina egna regler och pusslade ihop ett levnadssätt som passar mig. Jag anser inte att jag bantade, jag ändrade livsstil,  – det var den bästa kyddan!

Annonser

10 svar

  1. Visst är det så, när man bestämt sig och bara ska ner igen, bli snygg och sexig….då går det. Inte för att någon annan vill det, utan bara en själv kan ta det beslutet. Bra skrivet om viktnedgång :)

  2. Tack:)
    Jag kom att tänka på en sak idag.
    Jag blev motarbetad av en del vänner när jag började tappa vikt. De undrade hur jag mår och om jag hade fått ätstörning…. Jag blev väldigt arg, för det var INGEN som frågade om jag hade ätstörning då jag var överviktig, ingen frågade hur jag mådde då. Ganska många sa: vad fin du har blivit men du börjar bli lite tunn… de sa det trots att jag hade och har fortfarande högre BMI än de själva. Det har nästan blivit en klassiker av det där att kommentarer haglar om dem som har blivit smala men man kniper igen käften om någon sväller upp till dubbel storlek. Nej, viktnedgången är en högst personlig egotripp, den har jag gjort för mig själv, för mitt eget välbefinnande.

    oki oki, en och annan flirt extra har jag kanske fått…men jag har inte gjort någon frekvensstudie före och efter så det är inte mätbart, bara en uppskattning (och uppskattat) *S*

  3. Här på wordpress kan man se hur folk har hittat till min blogg. Igår sökte två personer efter ” te banta” och ”banta med te”… vilket fick mig att minnas en resa till Xian i Kina. Jag satt på tåget och sippade på te och försökte lära mig lite glosor på mandarin. En ung kvinna kom ombord och började konversera. Hon var ung och vacker och sa sig te-banta. Hon visade upp sina tepåsar och påstod att de var fettfria.
    – Huh? Fettfritt te?
    Jag ville inte stöta mig med henne då det verkar lite konstigt att skära ner på de eventuella oljor som kan finnas i te, men det är knappast de som gör att man drar på sig en övervikt. För hur mycket te kan man suga i sig? Men det är intressant att träffa människor som är så övertygade om sin sak att inget annat kan bli rätt i deras universum. Lite som att träffa en utomjording – exotiskt och spännande. Det är då de börjar aggresivt frälsa med sina idéer det är dags att kliva av tåget och önska dem lycka till.

  4. Funderat lite på det där du skrev om att man kommenterar den som gått ner i vikt, men inte den som går upp. Jag tror att det i de där kommentarera om ätstörning kan ligga en dos avundsjuka, över att du lyckats med något som faktiskt är svårt. Att ge sig fan på något – och sen omsätta det i praktiken. Bravo!

  5. Fettfritt te?! *skrattar*

  6. Ja, det är nog bara att ta tag i sitt liv och ändra det…
    Låter bara så enkelt när du skriver om det…

  7. Svar till Hanna: Det ÄR inte lätt, det tog min mycket tid att komma fram till mitt beslut. det var när jag fick belöningen som jag tyckte det blev lätt. Att se min kropp förändras och att se kilona rasa av. Det var lätt. Och motiverande. Men vägen dit var krokig.
    Jag var överviktig under fyra år… det gjorde att jag visste att jag var i en för mig onormal kroppssituation och det gjorde att jag kunde se ett tydligt och rimligt mål att återgå till det normala.
    Jag kan inte ens inbilla mig vilken kraft som ligger bakom de personer som mer eller mindre i hela sina liv har varit överviktiga. De har ju aldrig sett sig själv som den målbild de ställer upp, det tycker jag är imponerande.
    Ha en trevlig helg!

  8. Svar till Sofia: Tack :) Jag har också funderat på det där. Jag är nog en hycklare, jag skulle heller inte säga något till en som har gått upp i vikt. Det kan vara sårande. Och de som har lyckats gå ner i vikt mår säkert bra av att höra att de har lyckats med något bra. (så var det för mig) Det är svårt det där. Jag tycker däremot att det är intressant att prata om vikt och mat med vänner, i de situationerna kan jag ju naturligt och avslappnat prata även om det som är svårt, viktuppgång.

    Jag vill tacka dig för en rolig kväll förra veckan. Jag skrattar fortfarande när jag tänker tillbaka på oss ensamma tjejer på killhaket – köttoteket…*S*

  9. Tack detsamma! Jag hade inte riktigt fattat att det var så okvinnligt att svulla i sig kött *skratt*.
    Tur att vi kompletterade med skumpa, så ”urkvinnligt”!!

  10. Inspirerande!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: