Hon har inte alltid rätt, hon är inte starkast i världen och hon orkar inte lyssna varje gång jag behöver henne… tack och lov är hon som alla vi andra, med en egen fri vilja och egna behov och begär. Att älska sin mamma är både naturligt och komplicerat. Kan bara vara glad åt att hon vill dela med sig av sina tankar då och då utan att underminera min känsla av frihet. Bit för bit när vi varandra, ibland råkar tuggorna bli svåra att svälja och det tar ett tag att få aptit igen.
Där finns ett bråddjup…
Annonser
Känner så väl igen ämnet du har tagit upp… för mig har det blivit mer lättsmält med åren tack o lov.
Kram o tugga på… från en som har nerslitna tänder av allt tuggande
Tjenixen.. va göru?
Sitter du och vässar pennorna?
Ha ha ha….detta är första gången i min korta blogghistoria någon saknar mig. Jag har varit på konstmingel igår kväll och idag åker jag till Umeå… osäkert om jag får in några inlägg under helgen. Ha det gott :)