Inhopp

Efter drygt två månader sitter jag här på mitt nattjobb som jag är tjänstledig ifrån. Hon som skulle jobba ringde sig sjuk klockan 17 och det var ingen annan som kunde hoppa in så jag ställer upp. Det var avtalat så att jag gärna hoppar in om det verkligen inte finns någon annan som kan jobba vid akuta situationer. Jag vikarierar på mitt eget jobb. Lite kallhuttrandes efter ett spinnpass och hastig middag kom jag hit och tiden tycks ha stått stilla. INGET har hänt.

Ungdommarna låg redan i sina sängar när jag kom hit, så jag kom till ett dämpat och tyst hus. Ett par arbetskompisar hasade omkring i tofflor och plockade upp dagen som gått och gav mig rapporter över en kopp kaffe.  Allt var och är som det brukar.

Men alla mina listor på ”att göra” är borta, min krok där jag hade min handduk pryds med ett annat namn. Jag, min, mitt, mig… är inte det samma nu som då. Jag kommer inte att återvända hit efter de åtta månader jag har tagit ledigt. Alla mina celler i kroppen ber mig att inte återvända. Det är som att andas gamal luft att sitta här och titta på allt jag har åstakommit, spåren finns här men jag kan inte koppla dem till mig.

Blanketterna, pärmarnas struktur och ordingen på kontoret är något jag har skapat men de är inte mina längre. Det arbetet gav mig glädje och en känsla av mening, nu är de främmande och byråkratiska – riktigt snustorrt och överblickbart (precis som det ska vara). De är lätta att fälla bort som gamla löv om hösten, de är fina när de faller.

Annonser

5 svar

  1. Den där känslan var klockren även i mig… jag bjuds in då och då till mitt gamla jobb och även jag har gått omkring och tänkt samma tankar. Det som var så invant och självklart är jag nu en yttre betraktare av. Ja, precis min krok, mitt kök så var det då, nu är jag bara en besökare som känner avståndet till det som var och inser att det aldrig kommer igen.
    Märkligt att det blir så, men kan nästan ta på den gamla vanan till allt, men ändå är man inte där.
    Kram

  2. För min del var det rätt skönt att ha känslan av att inte passa in. Jag har länge funderat på hur jag ska bryta mig loss från nattjobbet och eftersom jag är bekväm av mig och gillar trygghet så har jag valt att stanna. Nu kan och vill jag blicka framåt :)

  3. Rätt skön milstolpe du har kommit till…brukar ta ett bra tag innan man får ändan ur vagnen.

  4. […] Inhopp, en natt då jag vikarierade på mitt eget nattjobb. […]

  5. Ja och det känns bra även idag… jag gjorde rätt. Jag brukar säga att jag int eslutar ett jobb förrän det läggs ner, typ brinner ner… eller att de flyttar iväg i smyg och lämnar mig i sticket. Jag är lite trög på det där att flytta på mig. :)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: