Jag har fått den där stirriga stressblicken som är så ineffektiv och oönskad. Pulsen går upp och luftintaget blir ytlig och hastig. Pulsen är säkert hög för jag har iskalla fingrar.
Igår jobbade jag från 8 till 21med kundmöten som förvisso gick bra men det sög musten ur mig. Jag raglade hem på kvällen och stupade ner i tv-soffan helt matt. Jag somnade som en klubbad säl och vaknade skrynklg och stel på morgonen. För att kröna moset vaknade jag kallsvettig ur en stressdröm med en man som förföljde mig och jag försökte fly i en stad med hopplös planlösning.
Om dessa drömmar får fortsätta ett tag till så brukar jag kunna över makten och bli min egen hjältinna, men nu räddade min man mig ur drömmen genom att ringa och väcka mig.
Vet faktiskt inte vilket är bäst i detta fall, att räddas av någon annan eller rädda mig själv?
Det som gör mig stressad är: Pappas kommande födelsedag, deklarationen, en vän som ska absolut komma på besök just nu i nästa vecka, stryka kläder, projektbeskrivningar, möten, kundmöten, tvätten, planeringsmöten, solen, träning, matintag, att inte ha egen tid med en penna och papper, alla olästa e-post, föräldrar som vill att man kommer på besök, alla lästa obesvarade e-post, tandborstning, sömn i sängen (inte i soffan)… och så vidare.
Jag får ta och sortera allt i en prioriteringslista. Har ju inte ens tid att gå och ta min sedvanliga fika *grubblar* Hur gör ni när allt bara hopar sig över er?
PaljettenQ 
Prioritera, prioritera. Givetvis kan det vara stressigt emellanåt. Jag har upptäckt på mitt arbete att bara man gör det som får saker och ting att flyta på så kan man prioritera bort resten. Lite kortsiktigt men det fungerar. Det som jag inte gör idag och som ingen kommer ihåg imorgon, kan likaväl förbli ogjort. På det privata planet är det ju svårare att prioritera så där kanske man bara ska gå efter känslan?
ja, huij… jag kanske kan ogöra deklarationen? Nej då..jag har en liten plan på vad jag ska göra, det som är priori ett är att hålla mig frisk och pigg. Det vill säga, sova träna och äta som vanligt. Sedan gör jag de andra sakerna i tur ordning, det är bara tre saker jag absolut måste göra. Så det ordnar sig…. tror jag. *drar ett djuuuupt andetag*
Prioritera är ju det man borde göra, men uj så svårt. Jag brukar hugga tag i första bästa grej – helst det värsta som finns på listan – vips har listan kortats med en punkt. Deklarationen ligger i så fall bra till…
Eller så tar man en fika och förskjuter problemet. :-)
Nja, jag tar med mig deklarationen till stugan i helgen… lite kul ska man ju unna sig att ha eller hur? *blink*
Jag säger bara NEJ! STOPP! NEJ och åter NEJ!. SEN börjar jag prioritera det som behöver göras. Listar upp ALLT… (iofs jättestressmoment men skönt med översikten) och därefter går jag och lägger mig en stund för att samla tankarna och dra in lite energi. Efter det börjar jag beta av listan. Börjar överst, sen tar jag den sista posten, sen näst överst o näst underst… efter ungefär 4 varv av över/under fortsätter jag sen ovanifrån. Vi har nämligen en benägenhet att prioritera det som är aningen roligt, sist och genom att beta av underifrån får jag lite roligare saker att göra emellan, vilket gör tråket mer umbärligt…. Och ja jag vet att jag kanske inte är helt normativ men det funkar för mig.. :-)
Förr skulle jag ha sprungit som en skållad råtta och fixat allt och lite till. Det blev jag utbränd av…
Jag gjorde listor, större delen av mitt liv var långa listor, så var jag sån som alltid gjorde flera saker på en gång.
Idag delegerar jag massor till min man, han har ju nästan hela sitt liv bott här utan att behöva ta helt ansvar för hem, mat, städning omsorg osv osv. Nu är det hans tur att ta över vissa saker för jag orkar inte alls med stress längre.
Jag tog med mig lite jobb till stugan man jag bara ignorerade den, det var allt för bra väder för att sitta inne och uggla… så jag har tagit det väldigt lugnt. Skolkade även idag (måndag).
Jag ska nog göra som du RoNaX gör, en lista och sedan göra sakerna i en rolighetsordning… verkar fint som snus;)