Mönstertanten

När jag betraktarktar männsikor på distans faller jag bort i ett dagdrömmande nöje. Oftast är det när jag sitter på fik eller väntar på något som jag roar mig själv med detta. Jag broderar olika verkligheter och plockar fram alla mina förutfattade meningar. Jag bildar uppfattningar som till och med skulle kunna vara kränkande om de visste vad jag tänker. Men de jag betraktar är bara spelpjäser i min fantasi. Jag applicerar både åsikter, läggning, smak och livshistorier på dessa tillfälligt lånade karraktärer.

Det är genom deras klädsel, hållning och rörelsemönster jag avgör personligheten hos mina tankeoffer. Med lite tur kan jag ha fler markörer att gå efter. Som röst, böcker, vad de fikar, deras sätt att se på andra, eller deras sällskap.  Jag har ofta och gärna fel, det finns inget bättre än att råka i samtal med en person jag har bestämt personlighet åt och tvingas ändra uppfattning. Det är hur spännande som helst!

Ibland kan jag i folkvimlet se att där finns andra som roar sig med samma lek som jag. Då skulle jag önska att jag kunde tankeläsa för att finna ut vad andra ser och kan läsa av mig, mitt skal. De skulle bara veta… *L*

Annonser

9 svar

  1. Kanske kan det vara så att vi faktiskt att mötts någon gång, någonstans i våra liv och faktiskt betraktat varandra… undra vad du tänkte om mig? =)

  2. …precis, det är ju det som är grejen. Man är ju nyfiken :)
    När jag började en utbildning för tusen år sedan fick jag en elevkatalog av dem som redan gick där. Hela sommaren satt jag och bildade uppfattningar om alla genom att bara studera de där pyttesmå passfotona. Herrejisses… Tänk er en blond kvinna som ser ut att jobba på bank. Henne hade jag redan bestämt att :
    ”- HENNE kommer jag minsann inte att bli kompis med!!”
    *sjup* (norrländskt javisst).. henne umgicks jag med dagligen!
    Det är roligt att ha fel:)

  3. Men jag är ju likadan!!! iofs vem är förvånad? /det kanske du är (insiktsfull chock)?

  4. Hihi det är du inte ensam om, men jag vet inte om jag skulle vilja veta vad andra tänke om mig när de bara betraktar mig utan att känna mig.
    Kan ju bli rackarns olustigt…om man har otur.
    Kram

  5. Hej Anna:)
    Jag är inte ett dugg förvånad över att andra leker samma typ av tanke lekar, jag skulle däremot tycka det var extremt intressant att prata med någon som inte kan eller har förmågan att göra det samma:)

    Hej Livsglimten:) Tänk om man i andras ögon är värsta skräcködlan *S*. Vilket jag med största sannolikhet är, i deras ögon;)

  6. Hellre en skräcködla än att inte ge något intryck alls…

  7. tssss-s-s-s….mja, vill ju inte gå till överdrift. Jag har inte så så där överdrivet stort behov att synas hela tiden.

  8. Vilken fin illustration! Satte genast igång min fantasi över vad den ”tanten” lagar till middag. kanske ngt av Cajsa Warg?
    Jag sitter också och glor på folk. Påstår M i alla fall. Han tycker att det är pinsamt.
    Det är ju för väl att man kan ändar förutfattade meningar. Annars hade jag gått miste om min paljett. Hon såg ju rätt skrämmande ut med sitt vilda burr och sina klingande armband. ”Usch, hon är kanske punkare.” *S*

  9. *S*… Jisses, jag såg ut som ett skogstroll när vi träffades! Så jag är mäkta glad att du kunde se mig under barret:) Jag tror dessutom att du var mer punkig än jag då det kommer till musik. För Lennon och Dylan är ju knappast hår-rock…*S*

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: