Igår hamnade jag i en liten konflikt med en kollega. Det hela slutade med ett försök att tiga ihjäl ämnet men det tycktes ha gnagt på henne lite längre än på mig. När jag kom till jobbet idag så trode jag det hela var överstökat och att vi i tyst samförstånd kan gå vidare. Man behöver ju inte tycka lika om allt här i världen.
Men just vid lunch upptäckte jag denna lilla filur på mitt bord. Det var en förlåtpresent från min kollega (den glada gubben har hon ritat). Nu kändes ju konflikten om möjligt lite allvarligare än vad det var… Men jag gick in till henne och gav henne en kram. Det behövde vi nog båda. Trots att jag inte så gärna kramar mina kollegor på jobbet. Men hey, inga regler utan undantag :)
PaljettenQ 
Konflikten uppfattades uppenbarligen som större av kollegan än av dig. Man tycker ju som sagt inte lika om allt här i världen…
Presenten var dessutom supersöt, väl värd en bamsekram! (Sen tycker jag iofs att man gärna bör kramas i tid och otid, bara för att det är mysigt.)
Jo, den var söt…men den blir ju nu för alltid förknippad med en nypa skuldkänslor i skuggan av konflikten. Men gesten är söt!
Alltså… jag är ju kompis med min kollega men jag skulle nog helst se jobbet som en kramfrizon. Länken är till The Real Mymla…som ställer sig frågan om det är OK att krama sin chef.
Jag skulle nog helst slippa det, om jag var anställd.
Men familjen och vänner kramar jag gärna:)
Hm , kramas i tid och tid ska man med sina vänner, du har så rätt. Men jag gör det gärna även med vissa av mina arbetskamrater. Försöker nu sätta upp kriterierna, men de tycks vara lite oklara.
De kramvänliga får kramar. och de som jag räknar till mina vänner. Resten (majoriteten) får inga. Och chefen är utesluten – inte bara för att han är närmare två meter lång…
Ha ha ha… *biter mig i tungan*.. ska inte nämna så mycket om det där med längd… ;)