Det är väl inte många som har missat tjejen som låtsades vara psyksjuk och kallar det konst? Det var en av de största nyheterna igår i de Svenska medierna. Ett tag tänkte jag att jag skulle knipa käft tills det visar sig vad det är hon vill säga med sitt projekt. Men det blir väl inte klart ännu på någon månad. När hon tar sin examen till våren.
Jag tror faktiskt att Anna Odell har planerat allt så bra att hon förmodligen redan har en budget för eventuella böter. Hon har ju kontaktat advokat innan ”skojet”, som är ett konstprojekt. Även skolans ledning kände till vad hon skulle göra.
Jag tycker det är slöseri med resurser i en mening men det är kanske bäst att se vad det är hon vill åstakomma? Det kan ju vara ett slags Walraff där hon vill belysa ett större problem än det vi ser i dagens psykvård?
Hon har nu fått maxat med uppmärksamhet, vilket jag är helt övertygad om att det var planerat… så nu är det bara att vänta och se om det var värt det. Bättre rampljus än så här lär hon inte få inför sin magisterexamen till våren.
Är det konst eller flum?
Jag är inte ett dugg avundsjuk på det prestationskrav som nu ligger på henne. Många konstnärer som sysslar med socialinteraktiva konstverk floppar.. på grund av att de blir en sensationshype kring projekten än en verklig belysning av vad konstverket har att förmedla.
PaljettenQ 
[…] Norberg | Salvan | PaljettenQ […]
Intressant synvinkel onekligen
Blir lite som Schröders katt. Man kan alltså inte avgöra om det var bra det hon gjorde förrän vi ser slutresultat.
Fast det blir ju lite komplicerat då. Om man begår oetiska handlingar och kanske även olagliga på vägen till något mål. Så skall då det uppnådda målet på något sätt kunna kompensera det ur moralisk synvinkel.
Känns, om du ursäkter mig, inte riktigt försvarbart att resonera på det sättet.
Som princip kanske, men då får det nog gälla lite mer än ett litet examensarbete på Konstfack.
Jag vet faktiskt inte vad jag tycker om det lilla man har sett om projektet. Eftersom jag har/har haft en liten inblick i konstskolornas utbildning så vet jag att det inte går att göra hur ogenomtänkta saker som helst… Det eleverna gör kritiseras och granskas av lärare och andra elever, oponenterna kan vara vassa och vid spekulativa projekt gäller det att ha koll på ideérna.
Nej, jag tror nog att det vi ser i media är en liten del av ett större projekt. Till våren får vi se helheten om hon lyckas fullfölja det och att det verkligen är något genomtänkt arbete. Hittills kan det knappast kallas konst då hon inte har sagt något överhuvudtaget, detta är förmodligen toppen av ett isberg. Och som du säger Gester, det kanske till och med är så att det är det mediala pådraget som är det hon vill belysa? Hur reagerar vi? KAN vi reagera på något som inget är, förutom en eventuell meningslös handling?
Om psykvården gjorde det de har som sin uppgift så är det ju ingen skada skedd… de har gjort det de ska på ett proffesionellt sätt, hoppas vi. Anna Odell kan ställas inför kravet att betala denna onödiga insats, det verkar ju rimligt. Men att se det som ett grovt brott är ju bara fånigt.
Det finns ju många aspekter att ta hänsyn till, det är en sak för de inblandade att reda ut. Men det är för min del viktigt att inte tappa bort frågan:
Är det bra konst? Kommer verket att vara värt denna handling?
Vad är det hon vill säga?
Hon har lyckats få min uppmärksamhet, men till min natur är jag skeptisk… för det är en tunn linje hon balanserar på. Värsta fienden för henne torde vara likgiltighet? Att ha så mycket vilja men riskera att missa målet.
Om det är en liten del i ett större projekt eller om det är just hennes agerande och reaktionerna som är hela projektet lär framtiden utvisa.
För min del ser jag det som rent effektsökeri får att få maximal uppmärksamhet.
Har när jag läste sociologi i Lund själv agerat i fältstudier när omgivningens reaktioner på en utsatt människa var i fokus. Men där tog vi i gruppen själva hand om de efterföljande åtgärderna för att inte belasta andra i onödan, helt enligt de etiska reglerna vi hade att följa.
Men visst vi sökte inte uppmärksamhet eller publicitet utan var ute efter att studera interaktionen mellan människor.
Visst det går kanske inte att jämföra ett sociologiskt studie med ett så kallat konstverk.
Men å andra sidan så betraktades det av en del som konst att åka utomlands och köpa prostituerade också.
Så jag ger inte mycket för Annas eskapismer. Ett sätt att skrika ”Se på mig jag vill vara konstnär”
Hon lär ha sagt att hon själv inte vill göra några utlåtanden innan hon blir klar med eximinationsverket… så vi får ha tålamod att se vad det blir.
Pararellt får vi väl följa de konsekvenser hon får ta av sitt handlande… blir det ett rättsfall eller om de gör upp i godo.
Allt har sin gilla gång.
Pål Hollender var det som gjorde en konstvideo där han ska ha köpt sex av Baltiska kvinnor…. tja, där har du ju ett exempel på en ”flopp” i mitt tyckande. Det var inte konst av god smak, men det handlade inte verket om heller… så… tja, vad ska man säga?
I Sydamerika lär en konstnär ha bundit fast några vildhundar i en löplina och lät dem svälta/törsta ihjäl och ställde sedan ut dem som de var i ett galleri… om det är en Urban myth vet jag inte… jag hoppas det.
Det finns massor av konst som tänjer på de moraliska och ideolistiska gränserna… det kommer alltid att finnas de som går för långt och det är väl mer ett tydliggörande av vad som är OK… Vi som samhälle tål inte hur mycket skit som helst. Det är ett sundhetstecken tycker jag.
Ingen människa står över lagen. Samma lag gäller för alla medborgare även konstnärer.
Sedan kan man tänka sig att en konstnär också kan iscensätta för att väcka en tanke/ reaktion genom att göra det så realistiskt som möjligt för att skapa genuina känslor hos betraktaren.
I det här fallet är betraktarna
1) Den privatperson som trodde han hindrade någon från att begå självmord
2) De som såg det hela då
3) Poliserna som körde henne till psyk
4) Personalen på psyk
5) De patienter som såg henne där och inte fick hjälp själva
Om deras reaktioner finns med i konstverket kan det kanske vara något konstverk att prata om.
… och sist men inte minst:
6) media som värderar om det finns nyhetsvärde i detta…
7) hennes professor och lärare (handledare) som kommer att leda henne vidare med sitt examinationsarbete
8) hennes kurskamrater som konkurrerar om stipendier och utmärkelser, en plats i rampljuset m.m.
9) vi, det Svenska folket som betraktar uppståndelsen utifrån och det som media presenterar
Jag blev upprörd som satan och hade personligen velat ge henne en stor spruta och spänt fast henne i sängen några nätter till! Jag tycker att det är ruskigt oetiskt att använda inte bara samhällsresurser, men framför allt andra oinsatta människor för att ev. lyckas med någon form av konstuttryck i ett examensjobb.
Det hon har lyckats visa är en till synes välfungerande kedja där alla verkar ha agerat utifrån hennes väl och ve och för att skydda vad man trodde var en suicid ung flicka från att verkligen ta livet av sig. Hur nöjda känner de sig med sin insats idag? Vad är oddsen att de agerar på ett liknande sätt om situationen skulle uppstå igen?
Jag ställer mig också ytterst tveksam till handledarna som förklarat de etiska problemen för henne, men sedan också gett henne fria händer att handla utifrån sitt samvete.
Det hela skulle dock kunna fulländas som ett konstprojekt över Karma, där hon i slutet på terminen inte pallar för trycket hon själv har skapat och blir så psykiskt instabil att hon behöver tvångsvård och då inte får det som så många andra, och istället landar som ett hål i vattnet nedanför Västerbron.
*morrar och fräser*
Jag nöjer mig med att säga att jag tycker det är konstigt!
handledarna ger ”fria händer” för att de inte kan stoppa en person att göra som hon vill… Det är syvende sist hennes ansvar.
Men som sagt, vi får väl vänta och se vad det ger för efterspel av det hela. Vi vet ju inget om henne och hennes motiv.
En sak jag nu upptäcker att folk i olika bloggar ställer frågan:
– Är det här konst?
Redan i nyhetsrapporteringen i förrgår kunde man förstå att Odells Skådespeleri INTE är själva konstverket…. Så ännu kan vi inte klaga på att det som har hänt är skitkonst. Det kommer mer…. *hoppas*
dessutom tror jag inte att det nödvändigtvis behöver vara ett konstverk som kritiserar psykiatrin, det kan vara en slags ”självprträtt” av något slag där hon angriper ämnet på ett mer personligt plan.
Den som lever får se…
Det är ju mycket möjligt att reaktionerna över hennes tilltag ingår i konstverket. Och då deltar vi klart aktivt här.
Nu blev jag snurrig i huvudet. Man ska inte försöka tänka när man har feber…
Men vännen, feber är ju inte bra. Jag som just har bestämt mig för att jag inte ska vara sjuk mer… jag ska ju ut på lokal på fredag *tjoho*
Jo, precis… vi får väl vänta och se vad det blir av det hela. Risken finns att det blir ett litet dun av denna Struts….*S*
Det är gravt provocerande och det var väl också meningen. Jag är förvisso nyfiken på var detta ska landa men hon befinner sig just nu på ett stort minus.
För visso, men hon har nog inte gjort detta för att vinna något populäritetstävling… Dessutom vet vi inte om det var för att provocera hon gjorde det. Men vi kan konstatera ATT många har blivit det :)
*muttarar*… börjar ledsna på detta, jag upptäcker att jag i princip försvarar hennes agerande vilket inte riktigt är meningen. Jag måste skriva ett nytt inlägg SNABBT! :D
Detta är slutklämmen på Odells häfte ””Att rekonstruera en psykos” som hon överlämnade till personalen på St Göran dagen efter sin aktion.
Taget ifrån en bloggande psykiatriker som jobbade just den kvällen http://drlotions.blogspot.com/2009/01/en-galen-installation.html
”RESUMÉ
Min avsikt med projektet är att öppna slutna rum och belysa hur olika och slumpmässigt bemötandet inom psykvården kan vara. Att belysa och testa iden om att psykosen är en sorts lögn, som polisen uttryckte det, genom att rekonstruera en psykos. Jag använder och ifrågasätter de reaktioner den planerade psykosrekonstruktionen väcker hos olika myndigheters yrkesutövare genom att sätta deras olika påståenden mot varandra. Jag driver olika frågeställningar framåt genom att att låta dem jag intervjuar ta ställning till varandras påståenden. Min metod är också att, beroende av vad dom jag intervjuar säger, låta det påverka vilka andra jag kommer välja att intervjua. I projektet vill jag belysa hur offerrollen påverkas av dom olika sammanhang som jag frammanar. Ju mer jag undersöker och tränger in i vad offerrollen innebär desto tydligare blir det hur komplex frågan är. Min slutsats blir att varje svar väcker nya frågor.”
Konstfack, Anna Odell, 2008
Jag tror att den unga damen kommer att landa rätt hårt…
Tack Åsa.
Jag behöver läsa det där några gånger och se hur det hela slutar på avslutningsutställningen och visar sitt arbete i sin helhet.
För det du skriver i ”resumén” säger mig inte mycket (har förstått att det ska vara ett citat från Odell). Läser länken senare.
Efter som hon ska belysa ”olika slumpmässiga bemötanden” så kan man anta att hon har gjort jämförelser… kanske är detta inte första gången hon har varit på psykakuten i forskningssyfte?
Lustigt att hon skriver konstfack före sitt eget namn i signaturen… Lite som att hon använder skolan som en sköld nu när kritiken haglar :)
Frågeställningen i sig är ju inte helt galen… men det är kanske metoderna vi kritiserar. Jag tycker nog att det är snålt att bränna allt krut på detta om man ser på allt skit som händer i samhället på skattebetalarnas bekostnad.
Hon gör ett ”tilltag” helt öppet en gång… andra håller fångar i blöjor i ett par veckor och hoppas att ingen får veta.. Eller andra som serverar skitig mat till barn… eller de som låter gamlingar ligga döda på service hem.
Jag vet inte.. Odells intentioner är nog inte av ondo… Tror ni verkligen att hon gör detta för att djävlas med andra patienter? Måhända av eget intresse, men vem vet, det kan ju vara så att hon faktiskt lyckas belysa något viktigt. TA det lugnt… det finns värre skurkar.
Haha, lååångt värre! Jag möter dem varje gång jag jobbar. :-)
….tänkte just det…*blink*
Fast – på nått sätt hade jag både accepterat det och haft förståelse om det var ett examensarbete som gick ut på wallraffande och kom från journalisthögskolan – det är hyffsatt viktigt vad SYFTET med KULTUR är i sammanhanget.
Och grävande journalistik är hedervärt (nåja, oftast) och viktigt men det är väl ingen som kallar det för konst ?
Intressant…
Så det är mer ok om en journalist gör samma sak som Odell?
Skulle kritiken vara lika kraftig?
Skulle det vara hedesvärt och mer viktigt?
Oh, fan jag tror snart att det är just detta Odell vill undersöka med sitt projekt… :)
Är det så man ska marknadsföra sig som fotograf med? Tror jag sticker ut på stan direkt då och drar igång ett uppbåd på torget.
Jag vet inte riktigt hur du menar…
Men gör ett uppbåd och se vad som händer, det är upp till dig :) Odell-affären visar rätt tydligt hur folk i allmänhet tycker och tänker om det hon gjorde. Vad tänkte du hitta på måntro? *nyfiken*
Hej. Jag har redan en magistersexamen från Konstfack. Samma linje som Anna O. för övrigt. För min del blir jag bara trött. På samma sätt som jag blev förra året då Lars Wilks ritade sin Muhammed. Mina barn förstår vad som troligen kommer att hända när man publicerar en sådan teckning. Men inte Lars Wilks, han blev förvånad… Mina barn förstår ung. hur det går till när samhället tar hand om en självmordskandidat. Men inte Anna O. tydligen. Vad är det för undersökande i detta projekt undrar jag? Vem som helst kan ju räkna ut hur det kommer att gå. För min del ser jag det som ”tomma tunnor skramlar mest”.
Det var det om detta.
Jag tittar på och läser din blogg ibland, med mycket behållning. Jag är som sagt konstnär och livnär mig som fotorgaf och tänkte att du kanske skulle vara intresserad av att titta in på min ganska nystartade och kanske inte helt gravallvarliga bilderblogg. Adress:http://bildburen.blogspot.com/
Om du gillar det så sprid gärna adressen. Jag sprider din.
mvh
Ingemar Edfalk
Hej Ingemar, trevligt att du har hittat hit.
Jag avundas dig (lite) för att du faktiskt kan fråga Odell personligen hur hon har tänkt med projektet. Ni som går tillsammans på skolan kan ju på ett mer neutralt sätt oponera på varandras arbeten.
Jag kan ju tänka mig att hon har en mer defensiv inställning till frågeställningar utifrån (hypotes), med tanke på hur massiv kritiken har varit hittills.
Vad bra att du skriver så öppet om din inställning till det hända. Jag tror att det finns en rätt bred uppfattning om att ”alla” på konstfack/konsthögskolor håller varandra om ryggen och att alla har samma åsikter på skolan. Det är lätt hänt att nyanserna suddas ut då skandalen tornar upp sig.
Jag håller med dig, frågan är tröttsam…
Hoppas ditt arbete med din magisterexamen går bra. Jag ler och tänker tillbaka till våren jag tog min. Det var väldigt inspirerande! Skrämmande och spännande :)
Lycka till och framför allt, ha kul!
Givetvis är jag intresserad av det du gör! kilar genast över och spanar:)
Hm. Nog något missförstånd här. Jag tog min examen 1991. Det handlade om ett halvårsprojekt med odlingar och betongskulpturer i 40 glaslådor. Allt utom två-tre jag sålde hamnade i en container för sisådär 15 år sedan…
mvh
Ingemar Edfalk
Aaahhh… förlåt. Jag läste första meningen slarvigt. Mitt fel.
Jo jag var in på din hemsida och kikade och tänkte att du var en övermänskligt driftig elev!
Fattar och är med på banan igen nu. Tack för korrekturen;)
En sista kommentar om detta. Det pågår en kulturutredning. Tanken från t.ex. KRO (som jag var med i för 10 år sedan, är med i SFF numer) verkar vara att vi ska närma oss samhället i övrigt, kanske dämpa ner det där med missförstått geni lite och försöka skapa mer förståelse för arbetsförhållandena för kulturarbetare. Den här sortens händelser gör ju inte direkt livet lättare för oss andra som ju genast blir inflyttade under samma paraply i den allmänna opinionens ögon.
Vilka är ni andra som skriver här förresten? Varför denna anonymitet?
/Ingemar E
Jo, jag har tagit del av kulturutredningen och om skuggutredningen, med skräckblandad förtjusning ser jag fram till vad de lägger fram…
Angående anonymiteten? … hummm…. jag skriver om det i ett inlägg istället.