Kulturfråga

Den nya Kulturutredningen får mig att fundera på hur det kommer att bli i en nära framtid…

En punkt som jag genom media kunde utläsa var att andemeningen är att kulturarbetare ska bli bättre egenföretagare. Det finns en poäng med det, vi har ofta lång utbildning och väldigt dålig lön. Så någonstans är det ju fel på företagsamheten. Nu vill jag ge ett exempel på en sak som gör att det känns lite motigt på jobbet:

De flesta företag och institutioner köper  varor för att få en fungerande och arbetsmiljömässigt sund miljö. En del utformar lokalerna på ett sånt sätt att den som kommer dit kan avgöra om det är en innovativ, lugn, trygg eller kanske en funkig organisation de har kommit till. De vill utmärka sig och visa sig kapabla till det de utlovar sig att kunna erbjuda kunden. Ja, ni fattar nog vad jag menar; första intrycket varar, det är ett sätt att profilera sig helt enkelt.

De köper gardiner, inreder väntrummet, köper ett par tavlor från IKEA, och skaffar en lavalampa. Allt det där är avdragsgillt för företaget. De kanske köper några vaser formade som sjöodjur och ställer dem på ett bord. På flera inredningsbutiker går det att köpa prydnadsföremål som är förvillande lik skulpturer. Om de köper en akrylmålning från en konstnär eller en skulptur så är den inte avdragsgill. 

Jag som kulturarbetare kan knappast konkurrera med de där tavlorna från Galerix. Priset är inte alltid så otroligt mycket högre för ett original. Men även om det är högre så har originalet många fördelar. Ofta finns en större möjlighet att beställa ett konstverk som skulle perfekt berätta mer om verksamheten som bedrivs på företaget? Den ena tavlan kan dras av, den andra inte.

Hur ska det ge en rättvis möjlighet för oss att stärka oss som företagare? 

Tänk på det nästa gång ni besöker en restaurang vad det är som pryder väggarna? Äkta eller original? … och ställ er sedan frågan om den där originalmålningen verkligen har köpts in efter alla konstens regler. Om det är så: – Grattis du är på ett seriöst ställe!

En fråga jag ställer mig: Ska jag kalla det jag gör för design, prydnadssak och affisch?

Not: Det som är ett argument till att konst inte ska vara avdragsgillt är att den stiger i värde. Humm, jo, viss konst gör det, men långt i från all konst. Man kan komma runt det genom att bara tillåta avdrag för konst som är föstahandsinköpt. Då skulle det också kunna sporra att köparna vända sig även till de oetablerade konstnärerna som inte är så dyra… Köparna skulle våga satsa på konst som de verkligen tycker om i stället för att dras med i en spekulativ marknad.

Här är en länk till en jättebra artikel som Åsa Linderborg hr skrivit i Aftonbladet.

13 svar

  1. Det är ju helt sanslöst att det är så! Trodde att det skulle satsas på företagsamhet inom alla områden här i sverige, men det gäller uppenbarligen inte kulturfacket…

  2. Oj! Trevliga regler. Men helt enligt den nya kulturpolitikens tankesätt om att konst/ annan kultur ska löna sig eller försvinna.

    Gråter lite grann (vill flytta till Guinea Bissau)

  3. Det är väl alldeles självklart att konst skall vara avdragsgillt som precis som vilken annan vara som helst – nu fattar jag ingenting, är mycket förvånad att det inte är så. Här borde ni konstnärer helt klart kunna propsa på en ändring, alldeles särskilt med nuvarande regering. Eller är det en ny regel?

  4. Dina kommentarer är verkligen värda att föra fram till den där TV4-reportern tycker jag.

    Det är ett sorgligt faktum att vi alla måste anpassa oss till den kapitalism vi lever i och föra fram oss själva som varumärken och tyvärr tror jag att många idealister missar den detaljen, oavsett bransch faktiskt. Det finns något väldigt motsägelsefullt i att vilja ägna sitt liv åt att vara den man är och samtidigt behöva promota sig själv för att kunna överleva.

  5. Regeln är den nuvarande. Jag har inte sett något om att kulturutredningen föreslår en ändring. *hopas*
    Men det är givetvis något jag kommer att lobba för. Jag tycker nog att det ändå är så självklart att det vore konstigt om det int eblir en förändring.

    För ett par år sedan gjordes en ändring som gör att kulturarbetare inte får blanda sin privata ekonomi och ”företagets”, vilket är en tydlig indikation på att vi ska bli mer ”seriösa”. Det har gjort att vår bokföring har blivit enklare att granska, vilket är bra.

    Men det belyser dessutom tydligare också hur stor del av den privata ekonomin sponsrar det egna arbetet. Vilket kunde förbises förr då hela ens ekonomi var en helhet så att säga… för det är ju svårt att få en fungerande ekonomi med drygt 8500 kr/mån som ska räcka till kläder, hyra, mat OCH företagsamhet.
    Summan 8500 kommer från en rätt nyligen publicerad rapport om medelinkomsten för bildkonstnärer. Dessutom är det väldigt vanligt att stora delar av den summan kommer från andra anställningar än just försäljning av egna konstverk.

    En fråga som då dyker upp är: Finns det för många bildkonstnärer? Är marknaden mättad?

    *jag kokar mig en kopp te och funderar*
    Tja… finns det? Det jag vet är att det finns 5 konsthögskolor i Sverige som årligen examinerar nya konstnärer. Hur många som sedan har startat eget utan högskoleutbildning vet jag inget om, med jag har flera kollegor som kallar sig autodidakta och är väldigt duktiga men inkomstsvaga företagare.

  6. Jag skäms för att jag inte visste att konstverk inte var avdragsgilla. Det borde jag vetat jag som har konsthantverksutbildning. Det är ju inte klokt! Dessutom finns det ju möbler och andra inredningsdetaljer som också stiger i värde. Det har man ju sett på Antikrundan. I verkligheten så kan det ju inte vara så många konstverk som stiger i värde. Men som fåmansföretagare är jag ju van vid att diskrimineras. :-(

  7. Alltså, det är ju ingen information som konstnären i sig har någon praktisk nytta av, men det påverkar oss indirekt för att den som köper inte kan dra av sitt konstinköp…. och det är ju bra att veta. Det ger en förståelse för varför det är svårt att sälja det man producerar till andra än landsting, kommun och privata kunder.
    Företag (som verkligen köper konst) använder däremot ofta inköpt konst för att profilera sig, så det är ett väldigt smart drag de gör när de satsar på att köpa in konst som visar vad de står för :)

  8. Det hade jag ingen aning om men det förklarar ju ett och annat! Kan dessutom bara hålla med om att många yrken inom kultursektorn är lågavlönade trots den långa utbildningen. Som när det gäller pedagogiskt arbete om man får gnälla lite…

    Hoppas allt är väl med er valp!

    Nåja, trevlig helg!

  9. Jo, det kan jag tänk amig att pedagoger har… men ni har åtmindstånde timlön.

  10. Det där med avdragsrätten verkar ju stolligt. Tycker din idé om att åtm göra förstahandskonst avdragsgill är strålande. Det borde också intressera staten. Jag tror att det skulle skapa mer affärer, som mer ger mer moms och jobb och – ja, du fattar.

    När det gäller företagens konstinköp tror jag att viktigare än avdragsrätten är att kunna visa på en vinst. Jag tycker mig ha läst att anställda på ett ställe med riklig konstnärlig utsmyckning producerar bättre. Och kommer man in på det här så betyder enstaka procent i effektivitetshöjning enorma pengar. Företagen vet en del om det här; arkitekter av olika slag kan ju motivera inredning och ingrepp som kostar mer än det först verkar smaka, just med motiveringen att typ ”stora ljusinsläpp ger färre sjukdagar”; ”hårdslagna textilmattor skapar en bättre akustisk miljö, vilket minskar eftermiddagströttheten” och så där.

    Så, hur kan konstnärerna komma in i det här? Behövs det bättre konstmäklare (gallerister), som kan ta fram det företagen behöver?

  11. Jag mötte en företagare (stort företag) som menade att det finns en risk att konsten försvinner hem till folk istället för att smycka företaget…
    Nå, hur många andra varor köps in på företaget som försvinner hem till privat bruk?

    De största inköparna jag och mina kollegor har är kommuner och landstingen, de har en kulturstategi och har förstått vikten av att ha bra konst i sina lokaler/miljöer. Statenskonstråd är också en viktig institution som skapar arbetstillfällen (fasta utsmyckningar) och köper in lösöreskonst (tavlor, skulpturer mm som går att flytta runt)
    Men för att överleva som konstnär behöver vi nå alla som köper varor för att smycka de miljöer de disponerar… Just nu når vi inte företagen som dessutom, som du Pseodonaja säger, ansvarar för arbetsmiljön… Det har kommit studier på att konst är en effektiv form av friskvård. Arbetsplatser som satsar på kultur får en friskare och kreativare arbetsgrupp.

  12. Idag ringde jag och pratade med skattekontoret om hur jag kan sälja mina tjänster där jag som konsult erbjuder företag att köpa konst för att profilera sin verksamhet. Men det finns INGEN möjlighet alls. Det är totalt stopp. DET SUGER ÅSNEBALLE! Hur fan ska jag kunna tjäna pengar på att producera grejer som inte företag kan dra av?
    Är det bara privatpersoner som behöver konst?
    Regeringen säger att allt blir så bra om konstnärer startar företag, man vad fan.. det ÄR vi ju redan, men vi får bannemig inte samma rättigheter och förutsättningar som andra företag.
    Jag känner mig väldigt uppgiven och arg nu…
    Jag vill lägga av med konstskiten, ska man behöva ligga på knä resten av livet?

  13. […] att det står “retarder” i receptet. Skattesystemet och kulturföretagsamheten är FULLSTÄNDIGT efterblivet då det kommer till att sälja konst. Fan vad jag hatar konst idag! Jag vill lägga av- men kommer […]

Lämna ett svar till Johan C Avbryt svar