Allmänkunskapens vita fläck

 barn-teckning-2009-paljette2

De flesta barn ritar och målar av ren lust och glädje. Man kan ju undra vad det är som gör att de slutar när de kryper upp mot tonåren. En misstanke jag har är att barn uppmuntras för att måla fint, att rita fint… Om de skulle få samma uppmuntran när de lär sig att tala eller räkna skulle de sluta prata och räkna samtidigt som de slutar måla. Tänk er ett scenario:

En lärare klappar sin  sjuåriga elev på huvudet och säger, ”Oj vad fint du räknar Hedda! ” och går iväg för att uppmuntra någon annan. 

För att utvecklas måste man ha vägledning och konkret kritik så att de ständigt känner att de förbättras. Barn som hör att de målar fint, tröttnar till slut för att deras kunskaps nivå är uppnådd och övergår i ett upprepande. Det är kanske mest stödet från alla vuxna som gör att tynar för att föräldrar kanske inte själva har självförtroende eller intresse att ge det stöd som behövs. Nu är det ju inte så att alla barn vill skapa för att de har andra intressen, det finns ju barn som är väldigt duktiga på att måla men hellre går med i fältbiologerna eller någon bokklubb.

Men det är ju rätt vanligt att träffa på vuxna som ”inte ens kan rita en streckgubbe”. Där finns ju ett hål i en allmänkunskap som oftast bara omfattar de teoretiska ämnena. Att vara händig är ju också en slags merit. Men att kunna rita är något som ofta ses som något utöver det normala. Som om kunskapen att rita ett hus i perspektiv är en gåva som man föds med. Ungefär som att man har lärt sig det utan pedagogiska övningar. Det är dessutom inte något som man räknar med att alla ska kunna. Men alla ska kunna räkna och läsa. Undrar just hur många som har lärt sig att läsa helt på eget initiativ och med glada tillrop om att Du läser fint!

Ändå  kommer det ständigt upp på kulturdebatterna att vi måste höja kulturens (bildkonstens) status. Gör det till en av allmänbildningens grundstenar! Även andra yrkesutövare behöver basala kunskaper i att hyfsat rita rätt och korrekt.

Annonser

6 svar

  1. Jag undervisar ju i bild och man kan verkligen inte ”avfärda” barn och deras bilder med att det är fint. Jag utgår i stället ifrån om eleven är nöjd med sin bild. Är han/hon inte det så samtalar vi om vad som kan förbättras eller ändras. Är eleven nöjd brukar jag själv ge, eller i alla fall försöka ge, konstruktiv kritik och välja något som eleven ska arbeta vidare med. Dessutom gäller det att ha varierade uppgifter som tar fram fantasin och lär eleverna att ta sig an en uppgift med olika tekniker.

    Det är inte lätt utan måste tränas. Viktigt är att kunna samtala om bilden och analysera den för i dag är ämnet bild mycket mer än att ”rita fint”!

    Sedan är det också så att vissa elever är skickligare än vad andra är på att rita och med stigande ålder blir de mycket väl medvetna om det. Att då säga att allt är fint blir liksom innehållslöst. Oavsett talang eller begåvning så kan ALLA utveckla sina förmågor inom skolämnet bild och det är där jag kommer in i bilden:-)

    Nu får jag sluta för annars kan det här bli låååångt!

  2. Det skulle inte göra nått alls om du broderar ut mer i ämnet för jag är inte pedagog. Det du säger verkar ju jättebra! Att barnen måste utmana sig själva och försöka även om de inte ritar lika tilltalande som någon annan.
    Jag har tyvärr sett ganska många exempel på lärare som tar över en uppgift från barnen som inte ens har försökt lösa ett problem. Att lärarens förväntning blir ett hinder i barnets lärande.

    Har du tagit del av det som är borgarnas bidrag för kulturen: Skapande skola? Skolor kan söka anslag för att bredda och fördjupa sin undervisning inom kultur genom olika evenemang utanför eller i skolan.Tyvärr kan inte kulturarbetare göra förslag på vad skolorna kan göra utan det är menat att skolorna ska utvärdera sina behov och själva söka upp det de behöver…. men det är ju inte lätt då skolorna/lärarna kanske inte har koll på vad det finns för alternativ. Men det lär väl bli bättre om något år då de får mer information.

  3. Men det är jättevanligt att läraren tar över eller att lärarens tänkta lösning av uppgiften är det som ska styra. Hur kul är det när det på väggen i ett klassrum hänger nästan tjugo likadana bilder? Nej, det är hur tråkigt som helst! Men många lärare har fortfarande för ögonen att det ska vara just fint och glömmer bort färgval, fantasi och egna idéer! Kreativiteten helt enkelt och även skaparlusten…

    Jag har i ärlighetens namn inte hört något om Skapande skola men ska kolla upp det. Vi har i alla fall ett väldigt aktivt kulturombud (inte jag) som lyckas snoka upp det mesta så vi brukar i alla fall komma iväg på olika teaterföreställningar och ha författarbesök trots att vi inte har några större anslag…

    Men man är luttrad för bildämnet behadlas styvmoderligt! Det är inte alla skolor i vår kommun som har en bildsal utan man får arbeta där det är ledigt för stunden. Tack och lov har vi det största klassrummet till vårt förfogande och det är jag glad för. Där huserar vi fritt och gör nästan som vi vill!

    Ha en fin lördag!

  4. Intressant. Hm. Jag gick ju i skola i Tyskland, vet inte om det kanske var annorlunda där. Minns särskilt att vi något år skulle arbeta med ”stora mästares” tekniker, fast i vanlig vattenfärg. Paul Klee, då skulle färgfälten vara klara och jämna och utan skuggor och moln (som det ju ofta blir med vattenfärg). När det var Monet skulle man dutta med små prickar utan att det blev stänk och tjafs, inte heller helt rätt. Så det fanns någon typ av tekniska kriterier man arbetade med – därmed inte sagt att uttryck eller fantasifullhet kom i andra hand, men det fanns en genomgående respekt för konstens hantverk eller vad man ska kalla det för som jag minns som något jag såhär i efterhand tolkar som positivt. Kritik blir ju då inte kritik mot ens egen ”konstnärssjäl” (det är väl den man är rädd för att stuka med medlösa kommentarer som ‘vad fiiiiint’), utan själva tekniken som bör förbättras.

  5. Självklart måste man lära sig olika tekniker och det jobbar vi också med! Att låta en kostnär inspirera är inte fel för då slår man två flugor i en smäll!

  6. Det är märkligt att vissa skolor kan trolla bort bildämnet bara för att ingen lärare känner sig manad.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: