Teckningens väsen

frank-plant-2008

Hur tänker ni er att en teckning ska vara? Finns det begränsningar och regler på hur den ska vara skapt för att kallas teckning? Det är detta jag har funderat på de senaste dagarna när jag har knegat på med monotoma raksträckor av att färdigställa ett uppdrag. Teckningens väsen har jag funderat länge på och det är ett återkommande ämne jag berör i mitt konstnärskap. Vad är teckningens väsen, det är det som intresserar mig!

Om man tittar på teckningen och dess tekniker så kan man kanske se att det inte bara behöver bestå av pennstreck på ett papper, eller en bild laverad i kol eller tusch. Det kan vara så mycket annat. Kan teckningen vara en linje av vad som helst? Garntråd, silvertackor, en linje av tid, eller en droppande oljetank på en bil?

Ibland kan man se teckningar i snön i form av kiss i de mest fanatsifulla figurerna. Det kommer ju ut ur kroppen som klar och tydlig båge… kan vi enas om att den är som en linje om man stiliserar den till en stillbild? En stig genom ett ökenlandskap bildar en teckning om man tittar på den från en höjd. Rynkorna i en gammal människas ansikte sägs ju ha tecknats dit av alla genomlidna år.

Frågan jag går och suger på är kanske, var går gränsen? När blir det något annat? I grunden spelar det kanske ingen roll. Men då man försöker finna ett väsen, vill man sätta fingret på dess syfte/mening och kanske om man tittar tillräckligt länge på det finner man en själ längst där inne. Det är en upptäcktsresa i en värld av idéer och tankar. Till slut möter dessa ett språk där orden tar vid och bilden blir ett medel för att uttrycka en känsla eller starta en kommunikation.

På bilden kan ni se en teckning av Frank Plant, den är tecknad av ihopsvetsade järnpinnar. Mycket finurligt  lurar de ögat och kan vid första anblicken få oss att tro att de är 2 dimensionella (platta).  Men om man tittar på fler av hans verk kan man se att han har satt dit fler saker som sticker ut från väggen. Det kan vara  kaffekannor, textilier, nallar mm. Varje linje är en massa som går att greppa med handen och är på så sätt 3 dimensionella rent fysiskt.

Då kan man säga att den är en teckning så länge man bara betraktar den framifrån utan att ta på den, den förblir platt. Den förvandlas till en skulptur då man förflyttar sig i rummet eller om man tar på den med handen. Det kan också handla om att acceptera den som både 2 och 3 dimensionell.  Eller så får man komma överrens med sig själv och de man pratar om konstverket om den är det ena eller det andra. Men det finns nog inget större utrymme för att kalla den en målning. Det finns ändå gränser! :)

Bilden är lånad av konstnären; (courtesy of ) Frank Plant (The Artist Falls Off His Soapbox, Steel, 102cm x 54cm, 2008)
En annan cool teckning jag hittade var en bild av Bob Dylan som är Sverigeaktuell för tillfället. Länk  till bild –> Artist iRI5
Annonser

4 svar

  1. Intressanta tankar du har i min skalle är det bara tomt, den är för trött för att tänka.
    Kram från mig som inte riktigt orkar just nu.

  2. Hm. ”Teckning” är för mig något som en människa har skapat. Jag tror att en teckning åtminstone i något stadium av sin tillblivelse har varit fäst på papper. Den var nog från början avsedd att vara tvådimensionell, men den kanske vecklade ut sig i rummet och började ta plats på något vis.

    Så för mig är en stig i en öken, eller ett mönster som bildas i en älvs delta inte en teckning. Stigen eller mönstret kan avbildas med en eller annan avsikt att förmedla något, och då har i vart fall avbilden blivit konst för mig. En sådan avbild kan vara en tvådimensionell teckning, som sedan kanske blir en skulptur, som någon sedan kanske gör en happening av genom att hälla blått skummande vatten över, och så småning om blir statyn en viktig del av en stadsbild och har blivit historia…

  3. När det gäller teckning är jag lite traditionell och tänker papper, penna eller kritor! Fast stopp! En häst kan ha en teckning i sin panna… Nej, jag kan inte förhasta mig utan funderar vidare!

  4. Landart är en konstform som jag kommer att tänka på när jag nämner ”en stig i öknen”. det är alltså inte en naturlig stig utan en konstnär som trampar upp en stig som en linje genom landskapet. Nu minns jag inte vad han heter men han är en av de ”stora”.

    Jag tror inte att teckningen inte behöver vara tecknad på papper för att klassas som sådan. för om jag med blyerts ritar en bild på en tegelvägg så är det ju trots allt en teckning.
    Jag kan nog tycka att det inte handlar om tekniken och material.. utan om dess fysiska form. Det omedelbara tecknet på den ytan den läggs på. Teckning i alla dess former är rätt ”omedelbara” (instant) och har en direkt kopling till handens rörelse och ger ett ögonblickligt spår.
    Kan det vara så att det handlar om tid?
    *funderar vidare*

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: