Vill vara lagom vild

lapp-i-skogen-2009-paljette

Stadens tama skog är full av bjärta lappar som markerar olika vandringsstråk vi kan följa. De är små ingrepp i naturen som kan ses som en förfulande tagg eller en ett vackert tillägg om man ser på dem som små miniatyrmålningar. Hur som helst så påverkar de min känsla av att vara ute i naturen, på ett negativt sätt. De påminner mig ständigt att vi inte bör förvilda oss allt för mycket på promenaden utan är kultiverade personer som genemsamt skapar en behändig naturupplevelse.

Av ren trots kan jag vika av från stigen och rassla fram i snåret tills jag får en pinne i ögat och stukar foten i grop… Då blir jag mer följsam och tacksam över att andra har hjälpt till att trampa upp en vacker stig genom skogen och jag kan njuta av solen och fågelkvittren.  Det kan vara tröttsamt att gå egna vägar. Men möjligen mer händelserikt.

Annonser

9 svar

  1. Jag håller helt med.

    Man anpassar skogsstigarna efter handikappade här i skåne. Det har jag väl inget större problem med även om det var ovant i början. Men dessa skyltar som talar om hur långt du har gått och hur mycket som är kvar har väl satts dit för att även idioter ska kunna hitta.

  2. Skog i skåne? I en diskussion om förekomsten av fälthare och skogshare i skåne slutade med ett telefonsamtal till skåne för att höra om det verkligen inte finns skog där. – De menade att det bara finns parker och skogsdungar…
    Men du säger att det finns skog där…. humm. :)

    På en resa i Norge för länge sedan fick mig att förstå att det inte finns orörd natur i Norden. Hur långt ifrån vägar och stråk man än gick så fanns där spår av oss människor. I Norge är det vanligt att se uppbyggda små stenhögar som liknar små Pagoder. Det var tjusigt först till en början men när lusten att finna det vilda och orörda så blev de där stenhögarna allt mer irriterande.

    Handikapanpassningen av vissa stigar är ju kanonbra, så att även de med rörelsehinder kan ta sig ut… men även de kan kanske klara sig utan de där km-märkena du nämner.
    Att vilja leva i en illusion om det ”vilda” är tämligen hopplös.

  3. Här i Stockholm finns inte bara lappar utan ljud också. Järvafältet, som ju är jättestort och rymmer en hel hop med ”bullerbymiljöer”, gamla torp och hästgårdar. Förutom alla fornminnen. MEN på den västra sidan hörs hela tiden E18 på den östra hörs hela tiden E4. Mitt på hörs bägge…

  4. *puh*… trodde först att du skulle säga att de har små högtalare med fågelsång och lövbrus för att förstärka det som inte hörs på grund av stadens ljud ;)
    Men kan tänka mig att det är lite svårt att känna sig naturnära i den miljö du beskriver.

  5. Klart det finns skog!

    – Det är bara här nere i Sydsverige som det finns stora lövskogar. Torup är en gammal ljus bokskog. Det har sedan flera hundra år gett en speciell flora och fauna. Bland annat är Torup en av landets bästa lokaler för hotade vedlevande insekter. (SDS)

    Tyvärr åker vi dit för sällan vilket är dumt…

  6. Fröken Tjalle tvärvigg är här igen!
    Människan är väl också natur? Hemma i min skog finns massor av stigar (däremot särdeles få lappar och markeringar). Men de är inte upptrampade av människor, utan av rådjur, älgar och tro´t eller ej – myror. Myror kan skapa riktigt stora stigar om de får lite tid på sig.
    Gör det naturen mindre orörd?

  7. Kanske inte orörd, det har du rätt i. Men det är ju kanske mer vilt om den är upptrampad av älgar än av scouterna :)
    Det kanske handlar mer om att vara i en miljö som är olik den man är van vid.

    Kanske är det därför det är irriterande att stöta på andra turister från Sverige när man är ute i den vida världen. Man vill få den där exotiska känslan och av att vara på upptäcktsfärd.
    I skogen kan man möta på andra livsformer och då är det ju ett störningsmoment att se skyltar och upphuggen ved i tryckimpregnerade vindskydd… helst när man tror sig vara utanför den mänskliga bubblan. Det blir mindre spännande helt enkelt.

  8. jag yrar ju alltid om ”min” skog här över nätet så här kommer lite till: jag brukar vandra kring på små stigar där uppe bakom huset och de stigarna är upptrampade av främst rådjur och en och annan älg. jag har aldrig mött nån människa där uppe och det är ljuvligt tycker jag kan göra lite yogasträckningar utan att bli ertappad. fast jag har tänkt ge lite mänsklig kultur till våran skog, ska måla och klistra ihop några stenar till troll och sätta under en rotvälta som jag o lilla sonen hittat, han kommer bli alldeles lycklig när han ser att troll flyttat dit…

  9. Med ett barns ögon skulle jag också uppskatta ett litet stentroll i skogen:) Kommer osökt att tänka på filmen Trollsommar som gick på biograferna på 80talet…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: