Tankegegga

På väg till jobbet nu på morgonen fick jag frågan om ett hus vi passerade om vad jag tyckte om det.  – Är det snyggt? Jag visste inte riktigt vad jag skulle svara så jag sa bara  trött att:  -Det är ju inte fult i alla fall.

Bara för att det inte vackert, är det då fult?

Är frånvaro av gott ont?

Detta har nu blivit ett frö till dagens tankeklegga. Jag vill veta mer om denna klassiska frågeställning.  Men när jag som snabbast googlade på frasen upptäckte jag till min förvåning att det är en religiös frågeställning med patos. Ett par skygglappar fick kastas bort och försöka se på frågan med öppna ögon. Det beror nog mest på att jag inte är speciellt religiös och glömmer då bort emellanåt att jag lever i ett samhälle som är uppbyggd på religiösa grundformler. Är moral en teologisk eller filosofisk fråga? :)

Tro och vetande har en artikel om ämnet i en (mycket) bred form; God utan gud – om ondska och moral. Daniel Harbour kommer fram till är att människan kan vara god utan gud.

Annika Stacke, skriver om kampen mot ondska.

Jag är helt oinsatt i ämnet och ser det som intressant att närma mig det så öppet jag bara förmår. Men det kan ofta bli lite ensidigt att prata om utopier och frågor som rör just motsatser. Gott-ont, lycklig- olycklig, vitt-svart, rätt-fel, kärlek-hat. För de gånger när Kärlek har gungat mellan ”himmel och helvetet” har det snarare handlat om Kärlek och Vankelmod. Hatet har inte närvarat i det tillståndet då kärleken är ny och modet fördunklas av förnuftets försök att vara objektivt kritisk.

alltid- aldrig

Alltid= oändlighet. Aldrig= noll (zipp-zero- noll- har-före-innan-alltets-universums-tillkomst). Båda hamnar i ytterligheter som tappar rum och tid. Så inte undra på att det finns orsak till att använda orden alltid och aldrig med viss försiktighet :)

Jag har alltid älskat dig – jag har aldrig älskat dig. 

Alla motsater är lika svåra att hantera i en och samma frågeställning och i det allra flesta fall där jag hamnar i diskussioner om, det ena eller det andra, blir kontentan den att det slutar i att man säger att det finns ”gråzoner”. Man behöver inte se allt i svart eller vitt. Men jag undrar just om just uttrycket Gråzon i de flesta fall är ett konstaterande av att det inte går att rikta fokus på motsatserna samtidigt. De blir båda absoluta i motsatssituationer.

Det är lite som att betrakta den ena sidan och veta att bakom min rygg finns den andra sidan/motsatsen. Jag behöver inte se den men vet att den finns där. Men det är det jag har i blickfånget som går att betrakta och nyansera.

Resten av dagen går åt att tänka på detta och målar med vitt och svart, aldrig grått :)

Annonser

6 svar

  1. Det finns ju renodlade motsatser ordmässigt men det är sällan, tycker i alla fall jag, att något är antingen svart eller vitt.
    Ha en bra skärtorsdag!

  2. Vilken intressant frågeställning! Svårt att svara på, jag tror att det handlar lite om i vilket sammanhang man ställer frågan. Jag tänker först på när brott begås och vi inte vågar ingripa. Vi har inte gjort det onda men vi har inte gjort det goda, för vi har vänt det ryggen, valt att inte se. Som när vi ser eller förstår att ett barn mobbas eller far illa. Vi är inte de som gjort det onda men genom att inte ingripa eller genom att blunda kan vi då fortfarande känna oss som dom goda.

    Sen tänkte jag på det där med skillnaden mellan hopp och tro. Min lilla teori är att dom på ett sätt ligger sätt nära varan. Tron är grunden till det vi hoppas på!

  3. ”Glömde”… GLAD PÅSK – Kramar

  4. När du resonerar om ont är frånvaron av godhet, så associerar jag till uttrycket ”naturen är god”, numera också en slogan för ett gott smörgåsfett. Naturen är naturligtvis inte god. Det är ett hårt liv därute. Men dess komplexitet och dess uppenbarelse kan för oss framstå som skön. Och människans skövling av den kan uppfattas som hänsynslös, och kanske rent av ond i sin respektlöshet. Men att vi skövlar i ondska innebär inte att naturen i sig är god. Möjligen söt eller vacker i någon mening.

  5. Vad roligt att ni har funderat på ”det goda” :)
    Att naturen är god kan jag hålla med om. Om det handlar om jordgubbar och nystekt abborre:)

    Att ”känna” att man har gjort rätt kanske inte per definition ÄR rätt och gott. Det kanske måste finnas ett visst mått av objektivitet? Om man nu ska döma/bedöma en persons handlingar…

    Vi har vissa språkliga regler och överrenskommelser om vad som kan kallas gott och ont. Men är det så att om man tar bort det ena så återstår endast det andra?

    Som vanligt måste jag fundera mer på detta intressanta ämne:)

  6. Jag citerar Peter Wahlbeck: -allt som är dåligt ska bort, allt bra ska fram…
    Längre än så är det nog svårt att komma.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: