Svårt att ta kritik

paljettenQ-2008-paljett

Maria Kjellerstedt som är skribent på The Critics har valt mig som sin favorit! Jag vet inte riktigt vilket ben jag ska stå på, det är ju så ovanligt att bli omnämd och lite så där genant på ett smickrande sätt.

– Mäh, är jag favorit? Näääää… lägga av!? Men samtidigt värmer det hjärtat så där superdupermonzagott.

Att ta positiv kritik är svårare att ta emot på något konstigt sätt. Att ta emot raspig kritik av lättirriterade galleribesökare är bra mycket lättare. Det förväntar jag mig och håller garden uppe och har en diplomatisk hjälm på attetyden… Men när någon säger något snällt så överrumplas jag och rodnar i neon. Varför är det så? Hur tar du emot positiv och negativ kritik?

Annonser

14 svar

  1. Bättre nu än när jag var yngre…

  2. Ja, man brukar alltid hitta nån ursäkt för att man inte är så bra egentligen… ”jag hade bara tur” eller ”det brukar inte gå så bra annars”..

    Jantelagen?

  3. Det är svårt med den positiva kritiken. Men du är välförtjänt, din uppmärksamhet iaf.

  4. Och givetvis håller jag med. Du har tänkvärda inlägg ackompanjerade av egna, fina bilder.

  5. Så den där Jante förtjänar ett skott i nacken och en djupgrav i skogen? :) Grejen är den att smicker biter på mig.. man blir ju glad av det!

  6. jag behöver massa positiv kritik hela tiden för mitt ego men ibland blir jag hemskt generad. gillar att berömma mig själv också men får sån ågren över att det kanske märks…
    och negativ….. hmm försvarar mig ofta, förklarar. svårt svårt.

    var finns din utställning? visst har du en nu? jag skulle vilja gå o kika. så nyfiken!

  7. Mjee, jag har ingen utställning just nu (jobbar med utsmyckningar ). Jag har ett par senare i år och ställer ut rätt regelbundet. Så kanske jag bjuder in alla via min blogg någon dag. Ska bara skaffa råg i ryggen att ”komma ut” ;)

  8. Heeeeeeeeeeeej! I´m back! Du är min favorit också…. =)

  9. Hej Hanna! Roligt att se dig här igen, du är som vackra krokusar… dyker upp till våren;)

  10. Roligt att vara här igen… =)

  11. WOW, va superkul! Slurpa i dig berömmet – du förtjänar det. Bästis där!

  12. jaaaaa kom ut sen när du är mogen!

  13. Jag hade lönesamtal med min chef igår. Jag fick en del beröm och tvingade mig att ta åt mig. Jag blev generad och ville därifrån, men tvingade mungiparna uppåt. Jag hoppas det inte syntes hur svårt jag hade att hantera situationen. Jag förhandlar ofta i mitt arbete och en central del i det är att vara proffesionell i vilken situation som än uppkommer. När ovanliga saker inträffar reagerar man inte alltid normalt. Självkontroll är då något onaturligt. > Lyckligtvis saknar jag all form av självkontroll…

  14. Roligt att du fick positiv kritik, det smakar alltid gott och jag tror att de flesta som ger beröm inte mår så pjåkigt av att mötas av ett leende :)

    Jag har jobbat med barn som är utåtagerande och många gånger ganska tjatiga och i västa fall ilskna… Då gäller det att hålla god min och verkligen vara medveten om de signaler man sänder ut. Men att alltid vara oberörd är verkligen inte normalt, det är bra att de också får lära sig det sociala spel vi lever i. Skratt gråt glädje ilska.. osv.

    Jag tänker mig då att alla vi människor vill ha en respons då vi kommunicerar.. även då någon säger något snällt. Undrar just varför det är så skambelagt?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: