Hur ofta byter du bild på datorns skrivbord? Jag gör det rätt sällan för att jag tycker om att känna igen mig bland pixlarna och jag är en vanemänniska av rang. Jag har sedan jag köpte min fina vaio-med-brunt-på haft endast två bilder, dessa tassar och en sovsäck. Hur väljer man den perfekta bilden? Behöver den spegla mig som person eller är det bara något fint man har där till vardags och som i mitt fall till jobb´s? Är det av vikt vad andra kan tycka om bilden, tex om man sitter med sin laptop på ett café…
Kan man läsa av datoranvändaren genom att titta på skrivbordsbilden? I så fall är jag en torr och fnasig romantiker som gillar att lata mig ? Rätt helylle helt enkelt. :) Vem är du? Visa mig!
PaljettenQ 
Jag har en helt ny laptop och har ännu inte satt in någon personlig bild men det ska bli så jag har marsipangrisen att titta på när jag ligger på sjukhuset.
Kram
Jag lade mycket energi på att fundera på bakgrundsbilden förut. Hade mycket funderingar på att andra skulle se den, att någon kanske skulle ta illa upp av att finnas där eller inte.
Nu har jag gått över till att ta en bild som ger mig energi. När den inte gör mig glad längre byter jag. Just för ögonblicket en bild på min ena grabb där han ser alldeles extra älskvärd ut. För ett tag sedan en sommarbild med en segelbåt i skärgården.
Livsglimten: Ja det låter ju som en god energikick att han honom på skärmen:) Glöm inte att skriva om hur du har det!
Johan C: Det verkar att flera av oss vill göra som du, tanka energi från skärmen, jag har ju tassarna från min illbatting till hund och han ger mig massor av glädje. :)
Men på senare tid har den där tassbilden också kommit att bli en komihågare, att jag inte får glömma att klippa klorna på honom. Så nu är det kanske dags att byta bild eftersom den ställer krav… ;)
Japp. Klipp klorna och byt bild.
By your command :)
Jag byter skärmbild efter hur mitt liv ser ut lite på insidan. Det senaste året har det varit; en stor vacker färggrann blomma när livet är vackert, en bild på en stor älg med gigantisk krona och stora insiktsiktsfulla ögon sådana som bara majestätiska älgar kan ha (jag vet, lite out there…Men jag drömde att en älgtjur var mitt totem och i drömmen fick den mig tvärlugn, så jag testade…), en bild på gigantiska vågor när jag längtar efter havet och just nu en bild från Korsika med vackra berg och slingrande vägar som gör mig glad eftersom det var tokroligt att köra bil där.
jag tänkte mig att sovsäcken jag hade först att den skulle ge mig fatasi och inspiration… att det är inte bara en sovsäck utan kan vara en puppa, en blå form en, en mystisk kokong som någon har lämnat efter sig. Det var en soovsäck som låg på en skogstig i stan…
Tassarna som jag har nu är mer en romantisk bild och en liten hyllning till hunden som nu är nio månader, han var valp då jag tog bilden.
Jag föredrar att inte ha människor på bilden då de skulle stirra på mig och få mig att fokusera på endast den/dem… Nej jag skulel nog bli nojig med en männsika på bilden.
Jag vill dessutom att skärmbilden ska vara funktionell på så sätt att ikonerna hamnar i en lugn miljö så att de framträder tydligt. Jag har bara några få ikoner mappar för att eftersträva ett mentalt lugn och balanserat inre. Kaos finns det så mycket av så det räcker och blir över :)
Jag har samma bild sedan ett år tillbaka. Det är en bild från min favoritstrand. Jag tittar ut över små söta badhytter och i bakgrunden havet. Har svårt för att byta ut den…
Datorn bytte på eget bevåg ut min bakgrundsbild. Som förexten inte var mitt utan M:s val. Föreställde Pumlan och jag. Rätt gullig faktisk. Men datorn bytte den härförlden mot en ökenbild á la windows. Och jag vågar inte byta tillbaka. Gör allt för att hålla datorn på bra humör…
På jobbet har jag ingen bakgrundsbild alls – bara blått. Orkar liksom inte med fler intryck från skärmen än nödvändigt.
Jag tänker mig att bilden eller ickebilden blir en yta som tappar kommunikativ betydelse efter ett tag om man har den en längre tid. Men om man städigt byter bild så tar den mer utrymme rent visuellt och tankemässigt… jag kanske tänker helt fel men det är lite som när man läser en bok, det kan vara skönt att ha musik i bakgrunden, något bekant och något som inte sticker ut, man vill ju liksom hålla koncentrationen uppe.
Jag läste tex Sagan om ringen med Lisa Ekdals skiva ”Vem vet inte du”.. så gissa om att jag har en vrickad ljudbild till bokens berättelse, filmen är ju helt FEL! (musiken är fel fel fel) :)
Men jag kunde inte byta cd-skiva mitt i boken (böckerna) för då tappade jag koncentrationen.
:)
Läsa till musik? det har jag inte kunnat göra på år och dag. Måste ha tyst om jag ska kunna koncentrera mig numer, så här på ålderns höst. Åh, ljuva ungdom… :-)
Jao, du har rätt det får inte vara störigt högt.. eller radio för där pratar de ju. :)