Där står den. Den har varit på cykeltur två gånger och åkt bil genom två stadsdelar. Ändå står den där. Kallar den Klotter 2 av 6. Men den ska placeras ut, inte stå i där som en kissnödig hund som vill ut. Jag tror jag har drabbats av en klassisk prestationsångest. Antingen har det varit för ljust, för mörkt, för kallt.. eller inte hittat spiken i fickan då jag hittade en plats. Idag petade jag ned två spikar och en liten skruvdragare i väskan… Ser ni det omöjliga i det hela?
Jag har vernissage på lördag. Jag skyller även på det, att jag inte hinner. Den första tavlan tog mig tio minuter att sätta upp, inklusive den trevliga nypan luft jag fick när jag gjorde det. Jag satte dessutom upp den på två ställen innan jag beslöt mig för var den skulle sitta. Det tar ingen tid, men den där undanflykt sitter i nyllet på mig som en dålig andedräkt. Jag duckar och parerar.
– Titta en fågel! *pekar och smyger undan*
PaljettenQ 
Delegera! :-) Haffa några nissor/nissar på stan som får varsin tavla att sätta upp där de känner för det, be dem fota och mms:a bilden till dig. Hepp! Ångestreducering ihop med effektivisering! *s*
Ok, du är anställd! :)
(jag skojar inte)
Nu vågar ingen annan kommentera detta inlägg med risk för att bli tvångsrekryterad! :-)
Jag känner inga Nissar så det finns en risk att jag shanghajar de som sticker fram ett lillfinger… :)
Nå, efter helgen har jag lite mindre jobbstress och kan roa mig med att klottra på stan! Ser fram emot det.