Efterdyningar

vernissageblommor-2009-Palj

Det gick bra, utställningen blev ok. Och jag överlevde. Massor av fina blommor från go´a vänner.

Nu sitter jag här en smula förundrad över hur långsamt världen tycks snurra nu när inga speciella måsten rycker mig i håret. Jag försökte ta kontakt med ett tryckeri och de skulle komma tillbaka till 15-tiden… men de menade nog klockan tre någon annan dag. Rastlösheten och ineffektivitet kliar som exem i handflatorna. Efter två utställningar på kort tid känner jag en slags tomhet som skrämmer mig. Blir det något mer? Var det här DET? Jag paniksomnar så fort jag sätter mig i soffan och vaknar tidigt av att jag tjuvstartar jobbet i drömmarna.

Nu har jag ett guldläge, nu kan jag göra sånt jag inte har hunnit tidigare. Jag har tio meter akvarellpapper, oöppnat och oprövat. Jag har fyra teckningar jag vill överföra till grafik. Jag har en bok-idé att bolla och funderar på om det är nu jag ska köpa mig den där videokameran jag så länge har längtat efter. Apatin sjunker ned över mig då jag inser att jag har så mycket idéer och så liten tidsfrist.

Annonser

2 svar

  1. Vad sägs om att leva lite i nuet och njuta av vad du åstadkommit..? Öva lite medveten närvaro vet ja! :-)

  2. Hurmf, jo det skulle jag nog behöva öva på. Men jag är nog lite rädd att jag då blir lat och oförmögen att få något gjort. Jag har ju ansvar att tjäna in lite slantar och inget komemr gratis.
    Men jag har vilat mig förkyld i helgen, det tycker jag är rätt juste… alltså att adrenalinet nu har sjunkit till den nivå att viruset kommer åt att göra mig sjuk :)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: