Nya Sheriffen i stan

Sheriffi-2009-PaljettenQ

Nu har den kommit, en kulturtidskrift som lägger allt krut på Sverigefinsk – finlandssvensk kultur – På två språk. Snygg och saklig, nära på snäv då de går in på innehåll och personbeskrivningar.

När jag tummar i den och läser artiklarna så känner jag igen mig i varje enskilt fall. De belyser rotlöshet, kulturförvirring och dubbellivet det innebär att vara född i Sverige men leva i en annan kultur, en finsk familj. Att vara något annat än Svenne. Leva, prata, sjunga, leka, återvända… med stolthet eller skam. En smula enformigt kändes det då tidningen är så homogent uppbyggd. Efter fyra intervjuer ger jag upp och tänker: jag läser vidare senare. För den måste ju ha potential?

Detta första nummer handlar mångt och mycket om det Sverigefinska musikundren: Markus Krunegård, Frida Hyvönen, Anna Järvinen, Anna Maria Espinosa med flera lyfts fram. De är ju alla intressanta och bra. Personerna de tar fram och den kultur de pekar på är aktuell, bra och intressant, men speciellt djupt hinner det inte riktigt bli. Hoppas Sheriffi inte faller för sitt särintresse likt en autist som sysslar bara med en enda sak och stöter bort de som hellre leker med innehållet istället för omslaget. 

Det har blomstrat till lite då och då bland tidskrifterna där de senare faller på de egna begreppen. Låt detta första nummer vara en programförklaring men låt det nu handla om kultur, ge den frihet att finnas förutsättningslöst och otvunget. Chefredaktören Sanna Posti Sjöman skrev: Vi skriver om det vi vill skriva om. Om det du vill läsa om. Det låter kaxigt och bra i mina öron. Hepp, jag läser gärna om kultur *shoot*, det blir nog bra det där.

Annonser

7 svar

  1. Ingen intervju med Markolio?
    Har ännu inte hunnit läsa tidskriften, den ligger och väntar på bordet. Hoppas att de kommer att problematisera identitetsskapandet hos sverigefinnar/ruotsinsuomalaiset, samt belysa den skillnaden som återfinns mellan den första och andra (tom tredje) generationen.

  2. Marko omnämns förbigående…
    De kanske sparar honom till senare :)
    Det finns ju trots allt många intressanta personligheter att ta upp, jag ser framemot kommande nummer.

  3. Av omslaget att döma verkar den ju vara både sprakande och färgglad, allt det vi normalt förknippar med Finland…

  4. Som den svennefinne jag själv är så förstår jag inte vad du menar…. ;)

  5. På tal om färger, texten från en klassisk 70-tals låt

    Kotimaa kun taakse jäi, mietin hiljaa mielessäin,
    Mitä siitä kertoisin, kysyjille vastaisin.
    Kertoisinko köyhyyden, laudat eessä ovien?
    Tai sen kaiken rikkauden? Kunnes tiesin vastauksen.

    Sininen on taivas, siniset on silmänsä sen.
    Siniset on järvet, sinisyyttä heijastaen.
    Valkoinen on hanki, valkoiset on yöt kesien.
    Valkoiset on pilvet, lampaat nuo taivaan sinisen.

    Juuret kasvoi maahan sen, kylmän sekä routaisen.
    Lämmön tunsin kuitenkin lujuudessa graniitin.
    Hiljaa kuusten kuiske soi, terveisensä tuuli toi.
    Sininen ja valkoinen värit ovat vapauden.

  6. Heja blåvitt! :)
    En klassisk låt minsann! Vemodigt nostalisk, naturromantik i sitt esse :)

  7. En sak jag har kommit att tänka på ang omslaget är att den får mig att associera till skolmasskaren i Kauhajoki då han håller upp fingrarna som en pistol, men det kanske är tänkt att han leker sheriff…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: