Vernissagen är korrekt

Jag är extremt slarvig då det kommer till det skrivna ordet och pladdrar mer än jag behöver. Men det heter faktiskt EN vernissage (i bestämd form). Vernissage -n -r.  Jag har fått skäll för att jag är versatil i användandet av En och Ett.  Det kommer sig mest av att jag först smakar efter vad som passar fint i munnen innan jag våldar mig fram i den vokabulära porslinsbutiken.  Jag kan till och med veta att det heter ”på vernissagen”  men det blir liksom godare att säga ”på vernissaget”.  Så nu vet ni att jag vet att ni vet att jag vet vad det heter.

Annonser

8 svar

  1. […] stavas: Vernissage -n -r, en vernissage i bestämd form (vilket jag har ignorerat i inlägget […]

  2. Så gör nog jag också, blir lätt att jag säger ”busshållsplatsen” istället för ”busshållplatsen” fastän jag mycket väl vet att det heter det sistnämnda. Men vad göra, ingen dör väl av det :)

    Vill passa på att säga att du har en himla trevlig blogg också, och det du ritar och skapar är intressant att kika på! Det blir nog att jag fortsätter.

  3. Hallojsan och välkommen, roligt att du hittade hit :)
    Jo jag har också andra ord där det slinker in eller faller bort bokstäver lite hipp som happ… Ibland skyller jag på att jag har talfel och på så sätt rundar jag av /bort krångliga rrrrullningar. I mitt tal kan jag ofta välja bort och byta till enklare synonym för att slippa skorra illa.
    På så sätt är mitt skrivande mer fritt, men inte felfritt :)

  4. Sv: Eller hur. och egentligen går det ju alldeles för fort… Haha. Vad härligt du skriver. Finurligt liksom.

  5. Thanx U :)

  6. jaa.. inte bara så där kanske. men med ganska mycket hjälp. :)

  7. Ditt egensinniga språk är ju DU ju! Då får inte slipa bort alla egenheter, och bli slätstruken!
    Bara du ser till att inte skriva dem där det ska stå de. För det klarar jag inte… ;-)

  8. He he he… jag vet inte det jag. Jag har ett rätt avslappnat förhållande till det skrivna ordet. Jag ser inte ens att jag stavar galet… Om alla bokstäver finns där så har det mindre betydelse i vilken ordning de står. Jag har desutom ypperliga korrigeringsglasögon då jag läser andras texter.

    Men i en roman, jag har glömt titeln på den, skrev författaren långa beskrivningar av miljöer och människor. Han avslutade flera beskrivningar med att skriva; ”… och mer där till.” Det retad mig så pass att jag inte kunde avsluta boken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: