Frid innan adrenalinkicken

Jag bläddrade i min kamera efter bilder från ett bygge i Uppsala. När jag såg denna så mindes jag att jag samtidigt då jag tryckte av och förevigade denna bild så hörde jag att bommarna plingade. Tåget var på väg. Jag stoppade ned kameran i fickan och vände mig till höger om bildens ytterkant. I samma stund ser jag en pälsklädd dam trilla ned på spåret. Genast känner jag hur hjärnan exploderar av adrenalin, jag ser tåget komma in mot perongen och i ena ögonvrån ser jag en man röra sig mot damen där nere på rälsen… jag rusar fram och vi hjälps åt att dra upp henne. Hon säger; – Mitt tågkort, jag måste ha den…  Jag säger i ultrarapid; -Strunta i kortet du måste upp från spåret, tåget kommer.

Händelsen varade i bara i ynka tio sekunder innan jag sedan stod och borstade av henne och tåget bromsade in framför oss. Jag kramade om hennes axlar och sa: – Du är nog lite viktigre än ett tågkort. Triumferande viftade hon med kortet i handen visade att hon hade lyckats få med det i sista sekund.  Sedan var allt över. Jag spanade efter min vännina som skulle hoppa av tåget alla andra som var på perrongen fortsatte med sitt. Jag glömde bort händelsen fram till nu. Ibland är det skönt att bara släppa och gå vidare, man behöver inte bära med sig allt som skulle ha kunnat bli otäckta minnen. Dagen blev dessutom en av de roligaste jag har haft på länge. :)

Annonser

6 svar

  1. Paljetten går igång och blir hjälte på perrong…

  2. *harklar mig*… nå hjälte och hjälte. :)

  3. Jag tror att det var Strindberg som kläckte ur sig att ”rädda prinsessor och döda drakar, det är att leva!” Egentligen tror jag att han på sitt eget fattiga vis försökte fånga det du beskriver. Man blir otroligt levande, närvarande när det är allvar. När det går bra till slut (prinsessan är räddad), så lever man på ruset. Grattis!

  4. Jag häpnade av att jag hade förträngt händelsen så många dagar, det där ruset uteblev. Det blev en regelrätt snabbis så att säga :D

  5. Jo, men det kan oxå vara helt OK. Ibland. Piggar upp lite och man går vidare.

  6. Absolut! Jag är glad dessutom att den allvarliga situationen slutade lyckligt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: