Konvalecens

Tillbaka på jobbet efter ett par dagars belägring av visus och bakterier. En glad och positiv inställning byttes sakta till en stark hemlängtan. Men när klockan blev fem, så var jag som en utsmetad maskarafläck… huij, ta på sig jackan? Hitta nycklarna… Bu-hu-huuu, ta med mig soporna på vägen ut? Helvete, jag glömde släcka lyset. Ja, ni vet, allt och alla är emot en. Övertrötthet som får en att bli som fyra och ett halvt år. Steka fula fiskpinnar till middag…*apatiskt raseri* Vill bara ha mig en pinnglass och ett mariekex. Övertygar mig själv om att det går att truga i mig en vissen apelsin. Om jag skulle orka skala den sega fan. Varför går jag inte och lägger mig? (det som de flesta kloka människor skulle göra) Men jag? Neee… – Mitt bohemiska konstnärsfjant till jag  gick och skulpterade i lera som en social grej. Är huve´dumt får kroppen lida.

Advertisements

4 svar

  1. Känner igen det! Mer än väl. Nu får du återhämta dig i helgen. Lycka till med er hund!

    • Tack det ska nog gå bra det där :)

  2. Ha ha du är nog släkt med mig …. mycket känner jag igen i det du skriver, även jag är ofta mest korkad och gör mig själv ont med att inte lägga mig … vila när kroppen skriker efter horisontalt läge.
    Envisa är vi eller hur?

    • Ha, i helgen sov jag från lördag 20:30 ochg vaknade 11:15 på söndagen… Så jag borde vara rätt utvilad, kan man tycka? ;)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: