En flod av behov

Ibland får man frågan; Hur är det med dig då? … och man kan i n t e sluta prata, det bara väller ut. Svämmar över och dränker rummet.. rinner ut på gator och parker. Sedan tomhet. Ett baksug och ett fånigt ”förlåt”, det är rätt bra med mig, hur är det med dig då?

Annonser

10 svar

  1. Tänkte först lämna detta okommenterat. Var tvungen att återkomma o säga att det är vid såna här tillfällen det uppstår missförstånd och att man talar förbi varandra. När någon oväntat börjar bubbla…

  2. …vad intressant, vill redan bubbla! Hur menar du?

  3. vet inte vad jag menar… men oftast förväntar man sig bara ett jotackdetärbra o så går man vidare. ibland händer att man får nåt annat svar o det tar en stund innan man fattar det… matchen suger förresten.

  4. Jag tänker att det är en sorglig verklighet vi lever i om vi känner att vi måste be om ursäkt när och om vi faktiskt ärligt svarar på en fråga hur vi mår. Jag tänker också att det kan vara så att personen såg att det fanns något som bubblade där inne och som behövde komma ut och som därför också ställde frågan, vilket på något sätt ju är hur frågan borde vara tänkt att ställas från början, av omsorg och omtanke om den man möter.

    Det är på något sätt en märklig norm att vi skall svara intetsägande på en fråga som ju borde ställas utifrån genuint intresse. Är man inte intresserad av hur den andre personen mår, fråga inte då. Det finns inget sorgligare än se människor kämpa för att upprätthålla en fasad av glättighet, när man ibland så tydligt ser att ytan är på väg att krackelera.

    Min ståndpunkt är alltså, be inte om ursäkt för ditt genuina svar.

    • Du har rätt Åsa, men ibland drabbas man ju av frågan som är ställd som en artighetsgest och inte som ett genuint intresse av att veta…När man då har röst ur sig ett berg av ”behov” på den andra och ser att de flackar med blicken i ett försök att se var nödutgången är så kan jag av samma artighet haspla ur mig ett fånigt förlåt. Det är ju på sätt och vis ett ömsesidigt slarv
      :)

  5. VIDDERNAS MAN:
    Jo, just det är ju oftast så… Men kan nog tycka att det ibland är illa valda tillfällen när frågan kommer just för att det inte finns utrymme för ett mer broderat svar än som du säger: jotackdetärbra. Och dessutom kanske det inte finns tid att ställa frågan tillbaka…

  6. I mitt stilla sinne tänker jag ”Ha, rätt åt honom/henne som egentligen inte var intresserad, men frågade ändå!” och ler diaboliskt…Yta är inget att eftersträva! :-)

    • Själv tänkte jag att det hade varit bättre om jag hade fyllt en brunn med mitt behov att ösa ur istället för att ha låtit det rinna ut förgäves…

  7. Man kan också tänka sig det omvända:
    Någon frågar:
    -Hur är det med dig då?

    Och man orkar inte säga varken vokaler eller konsonanter utan det blir blott nåt gutturalt mumlande av obehag.

    • Oh, jag känner igen även det svaret…
      Ibland hukar man (jag) sig i självförsvar och bollar tillbaka frågan snabbt som fan!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: