Frysta ögonblick

Hela världen tycks röra sig i ultrarapid i denna kyla. När kaffekoppen får sig en törn hinner jag spela upp en scen där jag förbannar brännandet på handen, hämtar en trasa, torkar upp och blir grinig över att det var sista kaffet. Allt innan den första droppen når bordsduken. Så som Helene Cixous skriver, man är alltid sen, teckningen är en eftersläntran och man hinner aldrig ikapp tanken.

Annonser

2 svar

  1. Haha, någon gång ska jag blogga om en spilld kaffemugg och en finlandsfärja…

    • Reseskildringar är ju alltid spännande, ser fram emot inlägget! :)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: