Svindlande räkning

Jag har ordinerats mediciner mot långvarig smärta som jag ska ta dels dagligen men också vid behov. Om jag bara räknar den mängd paracetamol jag ska ta varje dag så blir det hissnande 1,46 kg på ett år. För att få en bild av hur mycket det är så googlade jag och fick upp bilder på vita kaniner och abborrar i jumbostorlek.
Och det är bara en av de mediciner jag har ordinerats. Inte undra på att det finns risk att bli beroende. Jag har desutom en rätt mild åkomma (artros i ländryggen) så jag kan ju tänka mig att det är rätt lite i jämförelse med många andra. Vill ju inte hamna i en spik-i-foten-diskussion… :)

Men det är mitt liv, min kropp, min smärta. Jag har sedan en tid tillbaka själv avstått från att äta medicinerna varje dag utan tar det när det är som svårast. Jag tar också medicin i preventivt syfte då jag vet att jag hamnar i situationer då jag inte får krascha, eller efter intensiv ansträngning.

Nej, fan. 1,46 kg… det är inte konstigt att jag ibland känner mig som en soptipp! Mer sjukgymnastik, färre tabletter. Det är min melodi.

Annonser

10 svar

  1. Om det tröstar vet jag inte. Men man flyttar sina smärtgränser efter ett tag. Jag har sällan inte-ont. Och det funkar. Och det är tur att det finns piller att ta till när det blir för svårt :) Sjukgymnastik låter som en bra medicin.

    • Jo precis, man blir bra på att ”förlåta” smärtan och jag är rätt bra på att glömma de dåliga dagarna. Mina besvär har jag haft i tre år och redan kan jag märka av att jag lär mig hantera smärtan bättre med tiden.
      Jag har en smärtskala (1-10) som jag journalför. När jag har en vecka med smärtor under 5 så tycker jag det är bra.

  2. Stort

    • I alla fall många… (om jag nu skulle följa ordinationen vill säga)

  3. huvaligen…
    allting (även smärta) är ju relativt, men ibland får man faktiskt lov att sucka lite grann.
    ta hand om dej!

    • Jo, jag gnäller rätt präktigt emellanåt… ;)

  4. Som dig har jag alltid gjort försökt att låta bli och bara ta när det verkligen inte går att låta bli och så i förebyggande syfte inför saker jag verkligen vill vara med på.
    Artros i ländryggen är inte så bara förstår att det verkligen kan göra ont.
    Klart att du ska få gnälla det behöver vi alla då och då … själv tycker jag att jag har blivit specialist på att gnälla ;)
    Om du hör mycket från bana 4 så är det jag, bara så att du vet. Jag har sett att bana 5 är ledig, ta den du.
    Kram och skön helg på dig och ta du ett piller om stunden kräver.

    • Ha ha ha, givet femman är min ;)
      Jag vågar inte ens leka med tanken hur stora volymer du äter av olik amediciner på ett år…

      Gnäll däremot tror jag ibland kan vara en bra ventil, man får lufta och släppa spänningarna för en stund. Men jag har läst många artiklar där personer med långvarig smärta ofta ger rådet att inte gnälla för nära och kära.
      Det bästa är nog att hitta en balans så att man orkar i längden. För man orkar ju inte höra sina egna klagomål hur länge som helst heller, det blir ju inte bättre av det.

      Hoppas du får en trevlig helg och kanske någon solig stund på balkongen :)

  5. Skippa pillren nån kväll och prova om ett glas vin lindrar.

    • – Den gamla trasan… ;)

      Jo faktiskt, alkohol funkar bra som smärtdämpande. Tror det är hjärnan som ger blanka fan när den är upptagen i ett rus.

      Men annars tycker jag att ett svettigt spinnpass är roligare :) det funkar också fint.
      Träning (i lagom dos) är för mig den bästa medicinen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: