Det är många statusar nu

– Hörrö, nu är det dags att du skriver något nytt. Senaste inlägget har ju inte ens en teckning!
– Vad ska jag skriva om?
– Vad som helst, tex att du är stressad?
– Mjaaa, är det intressant?

På facebook skriver ju endel ganska ohämmat om dagens alla resor ut i  de privataste händelsehorisonter. Det ska duschas, matas ungar, skämtas om katter, klagas på chefer och det tycks inte finnas gränser på vad som fläks ut som en status. När vännen har problem läggs en rökridå över informationen så att bara de närmaste vet vad som är i görningen. De redan invigda behöver inte avslöja sig som nyfikna. Men de som inte vet (men orkar bry sig)  lockas att ställa frågan; vad har hänt?  Det sociala kitet stärks om du nu inte råkar ställa motfrågor och kritisera om huruvida det är så smart att hänga ut sina nära och kära på fejan.

En blogg kan ju också på samma sätt användas till att ange status av ringa intressevärde. Här är mitt tillstånd (välj ett av nedanstående status, alla är aktuella)

  • JAG ÄR STRESSAD!
  • JAG ÄR HUNGRIG!
  • JAG ORKAR INTE RITA EN BLOGGTECKNING!
  • JAG ORKAR INTE GÅ HEM
  • RÄDDA MIG!
Advertisements

8 svar

  1. När en blogg eller ett statusuppdaterande på Facebook blir till ett måste eller kanske till och med fyllt med förväntningar och krav från andra än en själv, då tycker jag att det på något sätt har förlorat nöjet med sociala medier. Precis som i det dagliga livet måste man väl ha rätt att vara asocial?

    Jag beklagade mig för min sambo/särbo/delsbo att det var svårt att göra seriösa inlägg på FB och få en seriös dialog med sina ”vänner”. Hans respons var att det inte var den formen av forum, utan att det är ytlighet som är den rådande normen. Mina tankar går till de människor som lagt ut sina självmordsplaner på internet och sedan genomfört dem med mer eller mindre hetsande inlägg. Vad säger det om vår sociala kompetens som medmänniskor? Om vi inte kan kommunicera seriöst eller skilja på seriösa inlägg mot nonsensinlägg, hur kommer vi då kunna vara den samhällsgranskande gräsrotsmakten som sociala medier har all möjlighet att vara? Jag känner mig desillusionerad. (Det kanske är en bra statusrad?)

    • Jag tror att det blir ytligt av att man inte ser varandra i ögonen när man ”kommunicerar” via nätet, inte ens ett handskrivet brev avslöjar det där lilla darret på underläppen eller glimten i ögonvrån. Inte undra på att man måste förtydliga tonläget med smilysar och väl valda humörsgubbar.

      Om man är flera i ett rum, IRL (ritiga välden) för väntas det av alla att delta i samtalet som pågår. På Facebook kan alla dra sig undan och hålla inne med åsikter och deltagande… Med lite tur kan de först äsa vad någon säger och sedan ta med sig det uti i sin vardag. Lite som en inspirationskälla till nya samtal långt bort från ursprungsvännen som drog igång det hela.

      Men undrar just varför det är så svårt att samtala på facebook, och varför det trots detta är så allmänt använt.

  2. Jag hoppas verkligen att du kom hem till slut!
    Det är ju själva fan egentligen. Varje år stressar man sig halv fördärvad vid den här tiden på året. Missar hela våren. Har skrivit in i nästa års almanacka att jag ska vara ledig i slutet av maj/början av juni.

    • Det var trögt att ta sig hem efter 13 timmar i ateljén. Men det var gott att komma hem och bli serverad en kall hamburgare och fotmassage :)

      Jag försöker varje år att inte skaffa jobb under sommaren. Men det tycks helt omöjligt. Det ska bli sååå skönt med två veckors semester nu snart. Bara en slutspurt kvar sedan ska jag ligga i skuggan med en vattenslnag i handen och vattna pottilandet :)
      Välkommen!

  3. Här kommer jag glidande … är inte så mycket för att kommentera sedan ett bra tag tillbaka. Jag har liksom fastnat i bloggar med stickat eller sytt, jag surfar runt och njuter som om det vore ”dansk gladporr” eller så. Allt vackert som folk handarbetar med ger mig verkligen en kick.
    FB är jag litel på, tycker det är ett torftigt och ointressant ställe … jag vill skriva mycket om jag nu ska skriva och snuttifieringen som är på FB är helt värdelös att lägga krut på. Vet inte ens om jag tycker det är kul att se vad vissa bekanta gör … avskyr när folk vill ”vara vän” bara för att få så många som möjligt till sin vänlista, det går bort för mig, vill bara ha folk som skriver och vill ha kontakt med mig. Men det är inte så lätt, lite för många skriver aldrig ett jota och andra skriver bara korta konstiga saker som jag inte ids reagera på eller fråga om. Varför håller de inte truten om de nu inte vill berätta?
    -Skrattade gott när jag läste om hur du sitter och gör minen du ska teckna, den där sega snorkråkan ha ha glad att du inte stitter bredvid mig och drar i kråkan :)

    Så jag har inte glömt dig men ligger lågt för ett tag verkar det som, sommaren brukar göra att bloggarna blir lungna, vi skyller på det så länge.

    Kram påre

    • He ä lungt, jag har snytit mig nu! ;)
      Pch visst ligger bloggandet i lä just nu! Jag vill texten bara ut och och promenera med hunden i Håga, solen skiner och jag med den! Kram

  4. Ja, visst är det tröttsamt med alla dessa hemliga uppdateringar på FB som bara ropar efter bekräftelse. Saker i stil med: ”Inte en till, snart lägger jag mig ner och dör…aaaaarghh…”
    Uppenbarligen vill skribenten väcka nyfikenhet. Vad menas? En till vadå?
    Regnig dag? Könsvårta? Tumör?
    /Nonsensakuten

    • Tyvärr tolkar jag allt för många statusuppdateringar på att man har för lite att göra… Undrar just hur det kommer att se ut med vårt fejsbookande framöver. Kan det var så att folk tröttnar och medvetet avaktiverar sig från sociala medier?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: