Hej hej bloggen!

Det var länge sedan nu.

Många veckor hinner gå utan en enda tanke på bloggen. Har inte ens tecknat eller ritat. Men då och då trillar det in en påminnelse i e-postlådan. – Du har fått en följare! Jo men tjena vad roligt! Jag som inte har sagt något på ett halvår och det som sas innan var ju som ett fadd eko av det redan sagda. Men vad fan, dagarna går och nätterna också för den delen. Visst har det livet rullat på och tankarna dränker mig emellan åt.

I tidernas benynnelse startade jag bloggen för att ha något att göra på nattjobbet. Elva timmars vaken natt gör att man känner sig ensam och tiden tycks stå stilla. Timmar plockas ned till minutrar och minutrarna till sega sekunder som tycks stanna upp som i boken Momo kampen om tiden. Ju mer man ser på den desto långsammare går den.

Under dryga fyra år fick jag möjlighet att arbeta med annat, med konsten. Det gjorde att jag styrde om och tecknade en hel del bilder till mina inlägg. Bloggen och konsten flöt så småningom in i varandra. Det blev svårt att hålla isär dessa två olika uttryck och liv. För jo, jag har valt att hålla PaljettenQ som ett alias. Det är mycket få personer som känner till vem jag är. Fråga mig inte varför. Jag skulle förmodligen bli smickrad om någon sa – Men Hey, du har ju en blogg!

Men med tanke på detta sociala brus och detta massiva mörker i informationsträsket är det ju inte så troligt att någon skulle känna igen ens sin syster om hon så skulle lägga upp bilder på sina sommarfötter i sanden eller hennes kattungen som fastnat i en socka. Det är en konst att bilda sig en relevant värld på nätet. Undrar just hur mycket av det vi ser  och läser på nätet fastnar och påverkar, eller om det är bruset som lägger en grå filt över våra liv. Hur mycket än jag blottar min nacke är det inte många som skulel känna igen den. dDet är bara jag själv som känner att jag är naken där under bruset.

Teckningarna här på bloggen har ibland hamnat i konstnärliga sammanhang. Vissa av bilderna har via konsten hamnat här. Helt godtyckligt trampar jag in och ut mellan dessa identiteter. PaljettenQ är ju betydligt bekvämare, här behöver jag inte få bekräftelse, PaljettenQ betalar ingen hyra. Här blir jag fet på en smilely, en kommentar. Men jag behöver aldrig bry mig om att vara nyttig. Här tillåter jag mig själv att vara där i den stund jag just nu befinner mig i. Inspirerad av en nyhet, undrande av ett rön eller kanske rörd av ett snabbt leende från en främling.

Det som släckte min blogginspiration i höstas är så simpel som att jag inte längre har en fungerande bluetooth på mobilen, använder inte stordatorn lika frekvent utan klarar mig med min smartphone och padda där hemma. Får väl hitta ett nytt uttryck och ett nytt sätt att använda bloggen och bildhanteringen. För trots allt, jag pratar helst med bilder, orden skymmer och blottar på ett helt annat sätt än den tecknade kommunikationen. Teckningen är omedelbar, det kostar bara ett ögonblick av din tid för att skapa kontakt. Du kan snabbt titta och gå vidare eller stanna till om nyfikenheten väckts.

Orden är mig så flyktiga att jag nu tappar intresset av mig själv och vill nu vässa min penna och teckna. Har en bild på gång.

 

Advertisements

Ett svar

  1. Javisst: ”Hey, du har ju en blogg!”

    (Välkommen tillbaka, det livar upp i bloggmörkret)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: