Brevet

brev-2013-paljettenq

Brevväxlingen med penna på papper började mer än ett år tionde sedan. Vi har aldrig riktigt trivts med att prata i telefon och internet känns så opersonlig så vi kör med brev. Helt analogt och långsamt, det tar ju ett helt dygn innan den kommer fram. Och det tar tre dagar om man skickar den en fredag morgon! I början skickade vi vanliga brev på lösa pappersark och vi pratade i mun på varandra och breven kom i otakt. Diskussionerna kunde hålla i sig i månader. Det blev snabbt oöverskådligt vad man redan hade pratat om och i vilken riktning allt tog. Så vi enades om att starta en brevbok som vi nu skickar mellan oss. Det är inte en optimal lösning eftersom man måste vänta på sin tur och ibland blir det ett stressmoment att skriva något alls och ge vännen en chans att få prata av sig. Men det är verkligen ett nöje se det där tjocka kuvertet på hallgolvet och öppna boken. Teckningar, fotografier och en massa tankar och berättelser strömmar ut. Det känns intimt och personligt att se handstilen, känna doften av hennes kök i pappret, se min pälshår från min hund som har följt med i brevet och återvänt… Det är så långt ifrån e-post man kan komma.

Har du brevvänner?

 

Advertisements

4 svar

  1. Tycker det är hur coolt som helst att ni håller fast vid brevboksväxlandet! Själv har jag inga såna brevvänner kvar, men gott om gamla fina brev att bli nostalgisk över.

    • Jag har också en massa brev sparade och njuter av att kika i kartongen och se alla nuggets är i. Idag har jag en brevvän av klassiskt slag med papper och penna. Men sedan har jag en brevvän över ett forum. Vi bor i samma stad men har i princip aldrig träffats live. Jag har sett honom genom en fönsterruta en gång. – Vore nästan konstigt att träffas öga mot öga. Båda brevvännerna är av tematiskt slag, den ena om konst och livet och den andre om träningens vara eller icke vara :)

  2. Det låter som en sympatisk form av brevväxling (om än lite riskabel med tanke på osäker postgång och det med tiden allt värdefullare innehållet i paketet – ni får väl skicka som rek till slut)
    Svaret på din fråga är nej och jag har aldrig haft några…, fast då glömmer jag förstås breven mellan mig och min sambo (innan vi blev det) för fyrtio år sen. De ligger i en kartong …för våra barn att förundras över hur det gick till förr i tiden. :-)

    • Man får inte mycket gjort om man är rädd för förluster… Värdet är inte i pappret utan i diskussionen :)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: