Grafik ~ tryckbädd
april 21, 2011

Detta är en grafikpress. Den har en stålskiva som kallas tryckbädd, det är där man placerar plåten. Tryckbädden är en högpolerad stålsiva utan rispor eller ojämnheter. Alla skavanker den har kommer att synas på pappret. Denna press har en tryckfilt som sitter fast i en rätt lös loop, så man ska inte behöva röra den med smutsiga fingrar. Filten är rätt dyr men hör ändå till förbrukningsmaterialet, den måste bytas ut om den blir allt för sliten eller om det har skett många misstag. Man beödmmer själv när det är dags att byta. Denna filt vittnar om att konstnärer har glömt att lägga ett papper på plåten innan de har valsat igenom den i pressen. :) Bilden hamnar då på filten…

När man har placerat den infärgade och avtrokade plåten på tryckbädden är det br aatt man har koll på hur stort papper men har. Det avgör var på bädden man lägger plåten. Om den är liten kanske det inte spelar någon roll men om man maxar bildens storlek så är det ju viktigt att pappret hamnar rätt. Om man lägger den för nära en kant eller avslutet på bädden kanske den inte kommer ut så att man får loss pappret på andra sidan. Man kan testa sig fram och när man vet var pappret ska placeras så kan man rita in en markering med vattenfast tusch på bädden.

Plåten ligger på plats, då lägger man på pappret och börjar veva. Då går hela bädden igenom pressen till andra sidan. Hepp, klart!

Trycket kan varieras genom att man skruvar på de muttrar  (svagt upplyst ring på bilden, straxt ovanför den stora veven) som spänner eller lösgör valsen. På det viset regleras avståndet mellan vas och bädd. Det är viktigt att trycket blir jämnt fördelat, att avståndet är lika på båda sidor om bädden. Det kräver att man gör några provtryck. Trycket bör inte heller vara så hårt att plåten stansar in ett mönster genom pappret och in i filten.

Grafik ~ infärgning av plåt
april 21, 2011

Infärgning av plåten är en enkel sak. Man lägger först plåten på en varm häll. Färgen blandar man på en sten intill och jobbar med en gummispatel. Viktigt att den är mjuk och fri från hårda färgrester. På bilden syns en lång spatel med handtag, den används till att ta upp färg ur burken, jobba färgen smidig och att senare skrapa upp vid städningen. Den rektangulära är den mjuka fina som man lägger ut färgen med på plåten.

Den uppvärmda plåten gör att färgen smälter ned i alla grader (ristade spår) i plåten. Vanligast är att man färgar in hela plåten, men man får ju experimentera och göra så som passar ens arbetssätt. Jag behöver ju egentligen inte färga in hela utan bara där jag har ristat, det finns massor av yta som senare inte ska ha färg.

Grafik ~ verkstan
april 21, 2011

1. Värmehäll

2. Sten för tryckfärg

3 Marmorsten för avsvalning och avtorkning av färg

4 Tryckfärger i olika kulörer

5 Valsar i olika storlekar om man vill göra flerfärgstryck

6 Tarlatan, en slags trådig duk man använder till att torka av överflödig färg.

A och O i en verkstad är att hålla det rent. Grafik kan vara en kemisk härdsmälta om man ägnar sig åt en massa lösningsmedel. Men det är egentligen onödigt. Vanlig rapsolja funkar ypperligt till att rengöra alla verktyg, plåtar och händerna. Vid extra besvärliga fläckar kan man överväga t-sprit. Sista knepet  när man vill ha bort rester av feta hinnor på tex tryckbädden kan man ta lite krita (pulver) på en trasa och gnugga med. Det är när man börjar greja med akvatinter och etsningar det kan behövas lösningsmedel i vissa moment, men se då till att sörja för god ventilation och använd handskar. Lösningsmedel löser alla fetter, även de vi har i kroppen. – Det kan vara bra att ha i åtanke när man slaskar omkring med lacknafta och annat… *hurvas*

Grafik ~ torrnål
april 13, 2011

Ok, koppargrafik är i huvudsak en djuptrycksteknik där man skapar fördjupningar på olika sätt där färgen kan fastna. Plåten är till för att ritsa, esta och bearbeta så att färgen stannar där man vill ha den. Jag har ju ingen koll på vad den grafiskaverkstaden har för förutsättningar ännu, så jag tar den relativt enkla torrnålen som teknik till mina bilder. Inga kemikalier utan bara hantverk. Man tar ett tillhygge av eget tycke och ristar i plåten. Här ristar jag in en tjock linje som kräver massor av linjer bredvid varandra.

På pappret bredvid plåten ser ni olika ”grader”, det är en enkel skiss av hur linjerna ser ut i genomskärning. Nästa steg i processen är att färga in hela plåten med önskad färg, sedan torkar man av plåten på all överflödig färg, då fastnar färgen bara i det jag har ristat in. Det visar jag i senare inlägg. Graderna ser olika ut beroende på hur man vinklar och hur hårt man trycker. Det finns egentligen oändligt med varianter. Man får testa sig fram och hitta sitt uttryck.

Men en sak är viktigt att komma ihåg. Kopparplåten är mjuk. Man kan inte provtrycka allt för många gånger utan att behöva fylla i och förnya linjer, så det gäller att ha lite is i magen. Plåtens mjukhet gör också att graderna kan pressas ned om man vinklar nålen och gör linjerna för grunda. Se den näst nedersta grad-skissen. Teckningen kan se hur tydlig och fin ut som helst, men kan efter ett fåtal tryck försvinna eftersom den pressas ned.

De som har råd och tycker det är värt det kan innan man börjar trycka en upplaga lmna in plåten på härdning, då håller den mycket bättre. Men det är rätt dyrt så jag har ingen direkt koll vilka företag som gör detta. Jag tycker att det är rätt charmigt att just denna teknik har sin begränsning, det blir inte så många i upplagan.

Grafik ~ såga och fasa kanter
april 4, 2011

Eftersom jag inte fick tag på någon plåtkap och äger bara en plåtsax och en fjuttig bågfil blev ju det hela mer komplicerat. Jag åkte tillbaka till ateljén och knorrade lite när jag sökte igenom lådorna efter något användbart. Där fanns min röda trötta sticksåg med ett ganska fintandat sågblad. Den är egentligen till för att såga i trä men jag tänkte att jag provar. Jag la plåten på en massonitskiva och brummade igång maskinen på högsta fart.

Det funkade, sakta men säkert tuggade den runt konturerna. Apropå säkert, det är absolut nödvändigt att skydda öron och framför allt ögon när man sågar i metall. Det är inte bra att få flis i ögat!

När plåten är i den form du vill ha den så är det dags att fasa av kanterna. Det spelar ingen roll om plåten är fyrkantig eller rund, kanterna måste fasas av. Annars stansar plåten ut en form i pappret vid tryckningen. Jag använder dels en fil, men också en hammare. Behåll skyddsplasten så länge det går för att skona bildytan. Här har jag tagit bort den bara på kanterna så att jag kommer åt det nödvändiga.

Grafik ~ föra över bilden
april 4, 2011

Eftersom jag ritade upp skissen på plastfilm kan jag enkelt placera och mäta ut hur stor den ska vara på plåten.  Här har jag använt min OH-papparat, den är kanonbra till just skissarbeten. Vanligtvis gör man en fyrkantig plåt där bilden går ut i kanten och eller ger ett fyrkantigt avtryck på pappret. Men efter som jag är jag så hatar jag fyrkanter och kan inte riktigt förmå mig att jobba ut mot en kant. Så jag kommer att figursåga plåten.

På väggen ser ni en linjal, den har jag för att mäta upp hur stor plats på pappret bilden kommer att ta. Jag vill ju att den ska hamroniera med pappret. Pappret jag ska beställa är 560×780 mm.

Här korrigerar jag och säkerställer att jag vet var ytterkanten på plåten ska vara. För när det väl är klippst så är det klippt, ingen återvändo. Allt innanför kanten kan ju se ut hur det nu gör, det tar jag tag i senare. Nu är nästa steg; Åk till verkstan och bakanta dig med en plåtkap!

Grafik ~ skissa bilden
april 4, 2011

Jag har gjort några teckningar som jag inte blev så nöjd med.  Tänker mig att de ska pass bättre som grafik. Så jag har valt ut en bild jag vill jobba med i kroppargrafik. Jag börjar med den högra, med fingrarna…

Efter som originalbilden är för stor för att rymmas på tryckbädden och de papper jag har beställt måste jag förminska bilden. Kalkeringen på plastfilm gör det enklare att spegelvända bilden och ändra storleken fritt då jag jobbar vidare.

I princip alla teckningar jag gör till bloggen skissar jag på plastfilm för då behöver jag bara ha en ungefärlig skiss med blyerts på ett papper och sedan ritar jag upp och förflyttar kroppar och delar av bilden enkelt som jag vill. Sedan använder jag plastfilms-skissen som ett underlag till den slutgiltiga bilden på papper. Jag gillar inte att sudda och kleta när jag ritar med tusch. Min metod kanske är krånglig och bökig men det är ett sätt som funkar för mig.

Grafik ~ kopparplåt
april 4, 2011

Till koppargrafik behövs givetvis kopparplåt. Här har jag köpt halvhård polerad plåt. Tjocklek 1mm. Tjocklek väljer man beroende på vad det är för teknik man tänker använda. Torrnål, gravyr,  mezzotint och ”fina” etsningar räcker det med 0,8 mm. Men om man ska etsa och jobba mer med flatbitningar och annat så är det bra att ha minst 1 mm. Det är en prisfråga.

Stora plåtar är också bra att ha lite hull att ta på så de inte böjer sig för lätt. Den grafiska verkstad du kommer att jobba i har kanske standardinställningar och kan ge råd hur tjock plåt de brukar jobba med. Det är annars rätt enkelt att ställa in tryckdjupet själv men rätt enerverande om det är en kollektiv verkstad med flera som jobbar samtidigt.

Se till att plåten har en polerad sida och att den är plastad och utan repor då köper den. Att polera en plåt för hand kan vara tidsödande och terapeutiskt. Min plåt var 650×2000 mm och kostade 1700 kr ink moms. Men tänk på att fråga vad dagspriset är. Råamterial skiftar kraftigt i pris.