Jag läste en liten artikel i Aftonbladet om de där frågorna som alltid kommer när man berättar vad man jobbar med. Där hade de ett exempel på kockar som alltid får kommentaren; ”Ojdå, då vågar man ju inte bjuda dig på middag!”. Tyvärr är jag själv lite dålig på att tänka innan jag reagerar på svaret jag får om jag någon gång frågar vad folk jobbar med. Men det är inte lätt att ställa vettiga följdfrågor om någon svarar att de är Systemanalytiker på försäkringskassan. Eller miljötekniker på Posten.
Jag som jobbar som konstnär får alltid några stadardfrågor. Oftast kommer en eller flera från samma person:
- Vad målar du då?
- Har du gått Konstfack… jasså, men ska du söka dit då?
- Stämplar du?
- Hur mycket kostar en tavla?
- Vart har du ditt galleri?
- Vet du vem min farbor är han målar också. Han målar sjöbodar och har ställt ut på Biblioteket en gång… på 70talet.
Jag blir inte ens irriterad längre av frågorna utan inväntar att poletten ska trilla ned och frågan kommer. Jag blir däremot förvånad om någon bara säger, ”Jaha”, och byter ämne. På fester blir jag oftast glad när ingen bryr sig om vad jag jobbar med. Det kan vara tröttsamt att prata om mitt spännande jobb efter en vecka av kneg och djävulskap. Det är inte roligt på jobbet varje dag, inte ens för mig.
Posted in Appendix, Konst, teckning | Taggad: floskler, fråga, jobb, yrke | 20 Comments »
För att känna tillfredställelse efter en hel arbetsdag behöver man inte ha kaklat ett helt badrum och översatt en hel bok. Utan man kan ha gjort klart ett delmål som gör att man kan se fram emot nästa dag. Nu tar jag på mig mössan och far hem med ett leende på läppen, längtar till jobbet imorgon :) Vad har du gjort idag? På en skala ett till fem hur bra har din dag varit hittills?
Min dag får fyra Paljetter av fem möjliga. Tänk vad lite det behövs för att göra en lycklig?
Posted in Appendix | Taggad: arbete, arbetsglädje, delmål, jobb, mål | 7 Comments »
Den värsta konstperformance jag har sett är av en konstnär i Umeå. Hon klädde sig i plastfilm och en fiskstjärt. Hon rullade sig sedan i vånda på golvet och skrek; – VEM ÄÄÄÄÄÄÄÄR JAG!??! Hon ylade och plaskade med stjärten i golvet och fortsatte att skrika ut sina existensiella frågor till publiken. En liten pojke blev bekymrad och sa hjälpsamt; – Du är en FISK!! Var vid hela publiken skrattade lättat.
Idag har jag haft existenskris. Vad fanken ska jag göra med mitt liv? Som konstnär är det svårt att få till en trygg ekonomi, jag säljer inte tillräckligt men jag vill inte extraknäcka som bildlärare. Jag är ingen pedagog. Nu är det ju så att jag har en rätt trygg tillvaro för tillfället men jag målar djävulen på väggen och tar ut allt elände i förskott. Även jag ska bli pensionär och vill helst ha lite i kassan när jag slutar jobba. Jag vill helt enkelt vara som ”alla andra”. Men det är inte bara en fråga om ekonomi. Det är en fråga om att känna mening i det dagliga arbetet. Om jag vill tjäna pengar, så är lösningen att byta yrke. *häpp*
Men att känna mening är något helt annat. Jag läste en undersökning där de kom fram till att kulturarbetare mer sällan byter jobb (arbetsplats) och är mindre benägna att byta yrke än genomsnittet i landet. Hur ofta har du bytt yrke och inrikting i ditt liv?
Posted in Konst | Taggad: existenskris, fisk, jag, jobb, konstnär, performance, yrkesval | 20 Comments »
Stationsvakt skriver om fem minuter på jobbet. Mystiska myntvalörer väcker fantasin hos mig.
Tar en penna. Tar en penna. Tar en penna. Tar en penna. Tar en penna.
Tittar på dem. Två spritpennor och tre med ljusbeständigt tusch. Den tunnaste är blott 0,1 mm. Den tjockaste är lite slö och nött. Ser på postitlapparna på bordet… Sitter stilla ett par ögonblick. Tar 0,3an och börjar dra ett streck…. Nej den blev fel. Drar ett nytt. Ser att det var fel penna. 0,8an ger för grova linjer. Byter penna. Tar ett nytt papper. Funderar på varför sugrör sällan når ända ner?
Lägger ifrån mig den när jag har ritat klart. Lite tid i en liten värld. Stänger ner jobbet. Drar på mig skorna. Suckar åt regnet där ute. Släcker lampor. Letar efter nycklarna. Lite sen. Ser på datorn som fortfarande står på. Den har jag glömt! *Stänger av och går*
Posted in Appendix | Taggad: fem minuter, jag, jobb | 3 Comments »
Gräslikt
september 16, 2008
Det är verkligen inte roligt varje dag på jobbet, inte ens för mig. Efter tre timmars pillande med en yta med gräs ångrar jag mig… Kunde inte bildens händelser (olycka, mord) kunnat ha utspelats sig på en bädd med satinlakan? Kunde inte räddningsaktionen kunnat vara inomhus? Naturen är bara jobbig och full av ornamentik och oordning. Fyra kvadrat meter med millimeterstora prickar är inget problem men ytan av fem handflator gräs får mina ögon att vilja bada i kaostiksoda. De vill inte se mer gräs!
Nu ser jag verkligen fram emot kvällens belöning; Ett spinningpass på Friskis :)
Posted in teckning | Taggad: belöning, gräs, jobb, på gång, teckning | 5 Comments »
*muttrar*… det är inte lätt att jobba med fina linjer när händerna darrar av astmamedicinen. En bekant bieffekt som inte är så angenäm. Inte var det så smart att ta en kaffepaus heller. Det blev värre. Jag känner inte av medicinen förrän jag ska göra finmotoriska uppgifter. Jag får ägna mig åt expressionism resten av dagen eller klä mig naken och rulla runt i färg och gorma: VEM ÄR JAG?! *S* (det vore så typiskt mig). Tur att det är fredag!
Posted in Appendix, teckning | Taggad: astma, bieffekt, jobb, medicin | 2 Comments »
PaljettenQ 
