Tid
augusti 10, 2010

Ensamhet

tidlöshet   Tillvaron blir unken och jag klämmer på mig själv för att se att jag finns kvar i rummet.

gräver djupt

Väntan
mars 1, 2010

Groende längtan, på bristningsgränsen till att bli en präktig floskel.

Tangenthäfta
juni 9, 2009

Stirrar mig blind på skärmen och rabblar:

Handla, träna, laga mat och sova… och blir särdelens sugen på det sistnämnda ordet. Soooova…

Det är stressigt just innan världen tar semester, som om det inte finns en tid efter. ALLT ska göras NU, NU NU!!!  Själv har jag 2 veckor semester snart och längtar till denna oas av vila och fri tid. Men det sägs ju att man ska ha minst fyra veckor på sig för att hinna varva ned och vila ordentligt…. ”Bjäfs” säger jag med ett sting av avund.

Lurv i mitt hjärta
januari 7, 2009

tre-valpar-pa-tidningar-200

Just nu kan jag inte fokusera på så mycket annat än VALPAR. Min biologiska klocka klämtar för det lilla lurv vi ska hämta hem på lördag. Det är med lite blandade känslor jag räknar ner dagarna tills det är dags. Det är inte bara en hund vi hämtar hem, vi hämtar hem en helt ny livsstil.

Om jag betraktar mina kollegor som för ett par år sedan fick barn så kunde man se avtryck i deras konst. Barnaåren präglar. Men är det lika självklart och förståeligt om jag skulle börja måla hundvalpar? Får man bli lika fäst vid dessa små krabater som i småbarn, utan att bli patetisk?

Med tanke på att Katten Janson, som jag har varit kattvakt åt vid några tillfällen, gick bort under nyårshelgen, så kan jag inte låta bli att tänka på döden. Och ansvaret.

Om man vid ett husdjurs sista dag känner sorg och saknad så är det inte med samma självklarhet som om det vore en familjemedlem som går bort. Det var ju bara en katt… eller en fågel, eller en hund. Eller? Men känslorna är ju de samma? Ofta är vi dessutom tvungna att ta ansvaret att skjutsa dem till veterinären för avlivning.  Det betyder med andra ord att man tar större ansvar över liv och död från den dagen man tar hem ett husdjur än med våra medmänniskor.

Det går ju inte att jämföra människor och djur, men ett husdjur man förhoppningsvis kommer att dela en och annan munsbit med och dela säng med i flera år… Klart man kommer att läsa in mänskliga beteenden och tro sig förstå det tindrande ögonen som döljer ett komplext väsen av filosofiska tankar. – Ge mig korv, ge mig korv, ge mig korv…

Bit för bit
april 2, 2008

Bit by bit 2008 PaljettenQ

Att hitta hem bit för bit…

…(tänkte stanna där men fick en uppmaning om att fortsätta skriva) orden svävade fritt som frön från en maskros tills de landade mjukt i mitt medvetande. De bildar sakta en enhet istället för att förbli smulor på ett kakfat. Mircea Cartarescu´s bok Orbitór – Vänster vinge, vill få mig att tänka på symmetri, insekter och kroppen. ”Rummet är paradiset, tiden är helvetet.” Denna bok tar mig till helvetet och tillbaka – kanske finner jag mitt andra jag där. Det är väl bara Charles Dickens som kan skriva lika omöjligt långa meningar som Cartarescu, men den sistnämnde målar verkligen starka bilder med sina ord. Jag vill mest sjunka in dem och stanna där:

”Vi är nostalgiska djur, en geometriskt ordnad förnedring, som om vår anfader hade spottat i en liljas blomkalk och vi hade bildats där, ur slem och väldoft.” (mircea cartarescu)

Star Trek är viktiga grejer
februari 14, 2008

Små barn som kommer bort är inte riktigt lika viktigt som att hoovra (snoka/spionera) ovanför nya Star Trek filmens inspelningsplats. Jag måste nog erkänna att även jag skulle bli exalterad om jag råkade hamna i samma sits som detta kommentator som kan höras i inslaget här ovan. 2008-12-25 är verkligen ett datum jag längtar till. Undrar just var i landet den kommer att ha premiär där jag INTE behöver campa i biljettkön på självaste julafton. *längtar gruvligt* Nu i helgen ska jag se på första säsongen av DS9 uppe i stugan det ska bli en skön helg….*begäret är lika massivt som Bajoranernas hat mot Cardassierna*   (jo precis, jag är SciFi-nörd ända ut i öronsnibbarna)

Vilken Star Trek individ (figur) skulle du vara om du var kung och president i universum?

Egohantering
december 8, 2007

Jag har sedan ett och ett halv år varit gräsänka alla veckor, mellan måndag och fredag. Precis alla vardagar har jag varit ensam, solo, själv. Det suger. ”-Det suger åsneballe” som en viss bloggbekant brukar uttrycka sig. För att inte smitta er med mitt usla humör så tänkte jag försöka mig på att lista upp några saker jag har lärt mig under denna tid som gräsänka. Jag kan ju inte låta mig dras ner av allt negativtgegga utan försöka se det som utveckling.

Jag har lärt mig:

  1. Att strunta i disken mån-fre. Damråttorna är numera namngivna och fredade.
  2. Att jag är inte rätt kvinna att sätta ultimatum, fixar ändå inte att verkställa dem.
  3. Att ultimatum är korkat.
  4. Att inte ha dåligt samvete över att fika fem dagar i veckan istället för att äta middag.
  5. Att ignorera telefonen om jag verkligen inte vill svara.
  6. Att hymla med rösten så att det ”syns” i telefonluren… har fått mer uttrycksfullt tonläge.
  7. Att spara posten som kommer tills på fredag morgon, får ändå inget roligt.
  8. Att uppskatta att det ALLTID finns toalettpapper på muggen.
  9. Att bli mer social, tar mer kontakt med andra för att inte ha enbart dialoger med mig själv.
  10. Att veta skillnad på väntan, längtan och misströstan.

Med tanke på att jag inte ser ett slut på mitt ensama vardagsliv så torde jag lära mig massor allt medan tiden går. Jag är dock ganskamotvillig till att lära mig så himla mycket mer, vore roligare att anmäla mig till en knyppelkurs med öppna sår på fingrarna eller sortera grus i dantes inferno i all tid och evighet. Jag som alltid har hatat att vänta har nu under året blivit mer tålmodig och har sakta men säkert lärt mig att inte explodera upp i atomer då någon kommer tre minuter försent.

Jag har lärt mig att vara mer ego, jag utgår oftare från mig själv. Inte i vi-form som kan vara vanligt då man har varit tillsammans med någon länge. Istället för att fråga om ”vi vill hem nu”, så säger jag oftare bara att – Jag ska hem nu. Med visst knorr som respons från min man givetvis, men vad fan. Jag är ensam så mycket att det har blivit ett mer normalläge. Ok, jag börjar närma mig negotankarna igen… Men på allvar,  hur ego kan man vara utan att bli egocentrisk?

*häpp*…se på den ljusa sidan av livet. :) Nu är det bara nio nätter kvar på migg extraknäck, -weehoo!

tio små nattfåglar
november 29, 2007

Nu är det bara en månad kvar till tjänstledigheten och det innebär att jag har bara tio nätter kvar på nattjobbet… *gnuggar händerna*.

10-natter-kvar2007-paljette.jpg