Lurv i mitt hjärta
januari 7, 2009

tre-valpar-pa-tidningar-200

Just nu kan jag inte fokusera på så mycket annat än VALPAR. Min biologiska klocka klämtar för det lilla lurv vi ska hämta hem på lördag. Det är med lite blandade känslor jag räknar ner dagarna tills det är dags. Det är inte bara en hund vi hämtar hem, vi hämtar hem en helt ny livsstil.

Om jag betraktar mina kollegor som för ett par år sedan fick barn så kunde man se avtryck i deras konst. Barnaåren präglar. Men är det lika självklart och förståeligt om jag skulle börja måla hundvalpar? Får man bli lika fäst vid dessa små krabater som i småbarn, utan att bli patetisk?

Med tanke på att Katten Janson, som jag har varit kattvakt åt vid några tillfällen, gick bort under nyårshelgen, så kan jag inte låta bli att tänka på döden. Och ansvaret.

Om man vid ett husdjurs sista dag känner sorg och saknad så är det inte med samma självklarhet som om det vore en familjemedlem som går bort. Det var ju bara en katt… eller en fågel, eller en hund. Eller? Men känslorna är ju de samma? Ofta är vi dessutom tvungna att ta ansvaret att skjutsa dem till veterinären för avlivning.  Det betyder med andra ord att man tar större ansvar över liv och död från den dagen man tar hem ett husdjur än med våra medmänniskor.

Det går ju inte att jämföra människor och djur, men ett husdjur man förhoppningsvis kommer att dela en och annan munsbit med och dela säng med i flera år… Klart man kommer att läsa in mänskliga beteenden och tro sig förstå det tindrande ögonen som döljer ett komplext väsen av filosofiska tankar. – Ge mig korv, ge mig korv, ge mig korv…