Hon ser, dansar och ler
oktober 30, 2013

synestesi-2013-paljettenq

Jag ser på henne att hon ser saker, hör toner, röster eller känner saker? Hon har en verklighet som är hennes egen. Med inlevelse och ur hennes perspektiv upplever hon detta. Hon dansar och ler. Hon har ingen röst att argumentera för sin sak. Jag har ingen rätt att ifrågasätta. Jag är trollbunden, kan inte sluta se på henne. Jag ler för att hon ser så nöjd ut och kan känna en slags avund för att hon är tillfreds med detta. Jag är ju så upptagen med att tänka på så världsliga saker som tvättider, världspolitik och att inte bli sen till jobbet.

 

 

Annonser

Gul smakar salmiak
januari 12, 2010

Synestesi, där ljud, smak , tecken och toner korsbefruktas med andra intryck tex färgförnimmelser. I dagens UNT kan man läsa en intressant artikel i ämnet. I artikeln påstås det att 1 på 200 personer har någon form av synestesi.

Ser du siffror och bokstäver i bestämda färger? Händer det att du hör toner när du ser ljusspelet i ett lövverk, eller känner glasstavar mot händerna när du smakar på mint? Fenomenet, som kan tyckas påhittat, kallas synestesi och är mycket vanligare än vad forskarna tidigare trott. UNT Publ:100112 10:01

Jag har läst Oliver Sacks bok: Musicophilia, som till viss del berör ämnet och fascinera av tanken på att vi alla inte upplever en absolut sanning. Endel av oss ser lite extra. Det ger en förnyad tanke på den filosofiska frågan: Hur vet vi att alla ser samma färg när man tittar på ett grönt äpple? Man kan omöjligt veta och det är rätt ointressant egentligen. Det som är intressant är de som har en annan syn på verkligheten, de ser mer och annat än alla andra. När en person med synestesi ser bokstaven A som röd så kan en annan se den som blå. Personer med synestesi ser inte nödvändigtvis samma färg. De har en annan verklighets uppfattning än vanliga människor med nära på monomana sinnesupplevelser. Tänk att läsa en bok eller lyssna på musik och se färger och former. Eller att känna toner och smaker.

De med synestesi må ju tycka att man är rätt boring, som inte kan se världen lika nyanserat som de. Fantasilöst att läsa en bok i svartvitt, och avtrubbat att inte känna att apelsinsmak känns som päls i händerna.

Men det brister i en förnimmelse då?

Under min utbildning på konstskola hade jag en skolkompis som bad mig om hjälp att blanda till ett par kulörer till ett grafiskt blad. Han sa: – Blanda en lejongul och en brunockra så de ser ut att höra ihop.  Uhummm, sa jag och undrade varför han inte kunde göra det själv. Men det visade sig att han är färgbild och inte kan blanda till kulörer rätt. Jag tyckte att han skulle jobba i svartvitt eller i de kulörer han eventuellt kan se. Men han hade fått en beställning på just lejongult och brunockra. Så jag blandade lite som jag själv tyckte att färgerna skulle vara. Jag frågade senare om beställaren var nöjd med bilderna och de lär de ha varit.

Det var verkligen märkligt att se på honom då han arbetade med bilderna för jag såg mer än han själv. Han hade en brist, men ändå förmågan att se att kopparplåtarna blev infärgade och bra avtorkade inför trycket. Han muttrade  något om att han nog ville ha mer kontrast men det var nog bra trots allt… Jag var förundrad mest av att han trots färgblindheten vill jobba med färger. Jag som har normalt  färgseende tycker det är ett enda stort gissel. Jag unviker färg i största möjliga mån. Färger är bråkiga och ger betraktaren en massa tolkningsutrymme som är svår att kringgå. Dessutom är jag lat, det finns ju för många att välja bland :)

Gult är fult, rött är sött…