Jag ser på henne att hon ser saker, hör toner, röster eller känner saker? Hon har en verklighet som är hennes egen. Med inlevelse och ur hennes perspektiv upplever hon detta. Hon dansar och ler. Hon har ingen röst att argumentera för sin sak. Jag har ingen rätt att ifrågasätta. Jag är trollbunden, kan inte sluta se på henne. Jag ler för att hon ser så nöjd ut och kan känna en slags avund för att hon är tillfreds med detta. Jag är ju så upptagen med att tänka på så världsliga saker som tvättider, världspolitik och att inte bli sen till jobbet.
PaljettenQ 