När jag rullar omkring på golvet och försöker fånga en känsla, en idé, slår det mig att jag inte kan se riktigt klok ut. Men det är då jag ställer mig i position, gör en rörelse som jag kan sätta pennan på pappret och fånga kroppsspråket. Det är då jag provar rörelserna i sina ytterlägen kan jag känna, förstå var en led i kroppen kan och vill böja sig. Men inte minst kan jag lättare att förstå det abnorma.
Jag har vid några tillfällen diskuterat det där med att vi kvinnor klär upp oss för män… eller rättare sagt för andra kvinnor. Vi pyntar, krullar, fyller och lackar oss för att visa våra bästa sidor för andra kvinnor…. vi bufflas och vill vara snygga för att visa att vi är normalt funtade i palten. – inför varandra vill säga. I länken här ovanför kan man läsa att kvinnor attraheras av män om de själva känner sig snygga, hur ego är inte det? (Allt man läser är ju sant, eller hur?)Men att jag skulle tycka att Gary Douran (Warrick Brown- CSI) är en styggelse för ögat bara för att jag har en finne på näsan…knappast.
För vilken karl skulle tycka att t.ex. Julia Roberts eller Wyona Ryder är ful osminkad? Ungefär som att det spelar roll att vi har exakt den rätta färgen på läppglanset för denna säsong för att välta omkull en kille. Nej det är bara kvinnor som ser nyanserna och orkar bry sig. Förvisso inte alla kvinnor men rätt många, tillräckligt många för att det ska bli nära på avvikande att ha en klänning på sig från 2002 – den är ju sååååå ute! – Svart nagellack är ju så 2005…osv.
Jag menar inte att killar inte tilltalas av vackra och välklädda kvinnor, nej det är ju inte det jag menar… men paniken över att ha fjolårets jeans är ett tankemoster skapad i fittstimmet.
Därför blir jag glad när jag ser på filmer som: Muriel´s bröllop
När orden känns få och svårfångade ritar jag mellan raderna.
PaljettenQ 